Framtida möjligheter för adoptiv T-cellsbehandling av tumörer hos hund
Immunförsvaret spelar en viktig roll i eliminering av tumörceller. Studier har visat att individer med nedsatt immunförsvar har större benägenhet att utveckla tumörer och sedan slutet av 1800- talet har man studerat kopplingen mellan immunförsvar och cancer. Många intressanta behandlingsmetoder d...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9117/ |
| Sumario: | Immunförsvaret spelar en viktig roll i eliminering av tumörceller. Studier har visat att individer
med nedsatt immunförsvar har större benägenhet att utveckla tumörer och sedan slutet av 1800-
talet har man studerat kopplingen mellan immunförsvar och cancer. Många intressanta
behandlingsmetoder där man utnyttjar kroppens egna försvar för att eliminera tumörer har
utvecklats sedan dess. Adoptiv immunterapi mot cancer är en behandlingsform som de senaste
åren rönt stort intresse och studier har visat lovande resultat hos patienter med olika
cancerformer. Genom att isolera T-celler från patienter, expandera dem ex vivo och sedan återföra
T-cellerna till samma patient, kan immunförsvaret mot tumörceller förstärkas. 2013 utnämndes
adoptiv immunterapi till ”Breakthrough of the Year” av tidningen Science.
Kliniska studier med naturligt förekommande tumörreaktiva T-celler, även kallade
tumörinfiltrerande lymfocyter (TIL) har gett lovande resultat särskilt på patienter med malignt
melanom. Det har dock visats vara svårt att använda adoptiv T-cellsbehandling med TIL mot
andra cancerformer än melanom, då antalet tumörinfiltrerade T-celler som har kunnat isoleras har
varit alldeles för lågt. För att komma runt problemet har möjligheten att expandera icke specifika
T-celler undersökts. Genom att genetiskt modifiera T-cellerna med receptorer som känner igen
tumörassocierade antigen (TAA) kan cellerna ges tumörspecificiteten de annars saknar. De två
receptortyperna som framförallt har modifierats är T-cellsreceptorn (TCR) och chimära
antigenreceptorer (CAR).
T-celler med genetiskt modifierade TCR har visat bra effekt framförallt i individer med
melanom. De är dock inte alltid effektiva då TCR-modifierade T-celler är beroende av major
histocompatibility complex-molekyler (MHC) för att de ska känna igen antigen och aktiveras.
Eftersom tumörer kan skapa en immunsupprimerande miljö och nedreglera uttrycket av MHC, är
detta ett problem. För att överkomma problemet har chimära antigenreceptorer (CAR) utvecklats.
Chimära antigenreceptorer är en syntetisk receptor som kombinerar antikroppens förmåga att
känna igen antigen med T-cellreceptorns förmåga att aktivera T-cellens tumördödande
egenskaper. CAR är inte är beroende av MHC-molekyler för att känna igen antigen, utan känner
istället igen antigen på målcellens yta. Kliniska studier med CAR T-celler har visat lovande
resultat på patienter med bland annat kronisk lymfatisk leukemi.
Trots lovande resultat från kliniska studier finns det flera hinder som måste överkommas innan
adoptiv T-cellsbehandling kan användas som standard på kliniker både på djur- och humansidan.
Behandlingen är i dagsläget väldigt dyr och kostnaderna måste fås ned genom att förenkla och
effektivisera framställningen av de modifierade T-cellerna. Specificiteten hos de modifierade Tcellerna
måste förbättras för att undvika allvarliga biverkningar. Antigen som är gemensamma för
tumörceller och kroppens normala celler kan leda till on-target off-tumor-toxicitet, en biverkning
då T-cellerna attackerar kroppens friska vävnad, vilket kan leda till svåra påföljder för
patienterna. |
|---|