Etiologi patogenes för pyometra hos hund och katt
Pyometra är en allvarlig sjukdom som drabbar nära 25% av våra svenska intakta tikar innan 10 års ålder och 2,2% av våra katthonor innan 13 års ålder. Sjukdomen kännetecknas av en inflammation i livmoderväggen med ansamling av var i lumen. Tillsammans med pyometra ses ofta hyperplasi av endometrie...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9068/ |
| Sumario: | Pyometra är en allvarlig sjukdom som drabbar nära 25% av våra svenska intakta tikar innan 10 års
ålder och 2,2% av våra katthonor innan 13 års ålder. Sjukdomen kännetecknas av en inflammation i
livmoderväggen med ansamling av var i lumen. Tillsammans med pyometra ses ofta hyperplasi av
endometriet och cystisk dilation av de endometriella körtlarna, detta kallas CEH.
Pyometra kan ge allvarliga komplikationer såsom ruptur av livmodern med efterföljande sepsis och
peritonit eller systemiskt inflammatoriskt respons syndrom (SIRS). Trots att vår svenska
veterinärmedicinska vård är bra dör 3-4% av tikarna och 5,7% av honkatterna i sviter av
sjukdomen.
Utvecklingen av pyometra börjar vanligen under diöstrus då de höga progesteronnivåerna ökar
mukusutsöndring, minskar kontraktioner i myometriet och hämmar immunförsvaret så att bakterier
från den vaginala normalfloran kan etablera sig och förökas i livmodern. Den bakterie som oftast
orsakar pyometra är Escherichia Coli.
Anledningen till att fler hundar än katter drabbas av pyometra tros vara att hundar utsätts för längre
perioder med höga progesteronnivåer. Detta eftersom hundar har spontan ovulation varje östrus
medan katter i normala fall har inducerad ovulation vid parning. Efter ovulation ombildas ovulerade
folliklar till gulkroppar vilka utsöndrar progesteron och ger en lång period med höga
progesteronkoncentrationer. Med det vill sägas att om ingen ovulation sker erhålls heller inga höga
progesteronnivåer.
Katter med pyometra skiljer sig från hundar i det att de inte visar lika tydliga symtom, vilket i sig
kan vara en anledning till den högre dödligheten eftersom sjukdomen hinner framskrida längre
innan upptäckt. Katter får inte heller polydipsi och polyuri i samma utsträckning som hundar.
Forskningsrapporter visar att det finns hund- och kattraser som löper högre risk att drabbas av
pyometra. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt. Det finns också andra faktorer som ökar risken
för utveckling av sjukdomen, en av dessa är preventivmedel. |
|---|