| Summary: | Ökande globalisering och ett varmare klimat gör att främmande arter kan
transporteras och, i vissa fall, etableras på platser långt ifrån deras ursprungliga
habitat. En del av dessa arter har potential att orsaka stor skada på inhemsk
växtodling om de etableras här, och dessa benämns därför som
karantänskadegörare. En stor del av Sveriges befolkning ägnar sig åt odling
utomhus på sin fritid. För att bekämpning av nya skadegörare ska kunna ske så
effektivt som möjligt är det viktigt att eventuella introduktioner upptäcks i ett tidigt
stadium.
Syftet med detta arbete är att, genom en litteraturstudie, studera några
karantänskadegörare med relevans för fritidsodling i Sverige samt att, genom en
enkätundersökning, få en bild av hur stor medvetenheten kring karantänskadegörare
är bland Sveriges fritidsodlare.
Litteraturstudien inriktades på de fem karantänskadegörarna koloradoskalbagge
(Leptinotarsa decemlineata), japansk trädgårdsborre (Popillia japonica),
amerikansk plommonvivel (Conotrachelus nenuphar), äppelborrfluga (Rhagoletis
pomonella) och tomato brown rugose fruit virus (ToBRFV). Resultatet visade att
samtliga av de fem har potential att både introduceras till och etableras i områden
avsedda för fritidsodling, men att risken varierar mellan dem.
Resultatet från enkätstudien visade att det finns en viss kunskap om både begreppet
karantänskadegörare och de fem utvalda organismerna bland de fritidsodlare som
svarat på enkäten. Dock uppgav över hälften av respondenterna att de aldrig hört
talas om begreppet. Ungefär en tredjedel uppgav att de kände till att fynd ska
anmälas till Jordbruksverket. Andelen rätt svar varierade mellan olika
respondentgrupper. Personer med utbildning inom växtodling samt de med lång
odlingserfarenhet hade i många fall signifikant högre andel rätt svar. Nybörjare och
yngre respondenter hade i flera fall signifikant lägre kännedom.
Slutsatser som dras är att kunskapshöjande åtgärder riktade till fritidsodlare behövs
för att minska risken att introduktioner av karantänskadegörare inte upptäcks i ett
tidigt stadie. För störst effekt bör de inriktas på de grupper där kännedomen är lägst.
Exempel på kanaler för detta kan vara fritidsodlarföreningar, utbildningsaktörer och
sociala medier.
|
|---|