Utvärdering av ett socialiserings- och träningsprogram för kaniner i medicinsk forskning
2018 var kaninen det tredje vanligaste försöksdjuret inom EU. I egenskap av ett litet bytesdjur medföljer dock naturlig rädsla för människan och låg stresströskel vid hantering, vilket riskerar äventyra såväl djurvälfärd som forskningskvalitet. Hittills har ett fåtal studier utvärderat strategier f...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2022
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17580/ |
| Sumario: | 2018 var kaninen det tredje vanligaste försöksdjuret inom EU. I egenskap av ett litet bytesdjur medföljer dock naturlig rädsla för människan och låg stresströskel vid hantering, vilket riskerar äventyra
såväl djurvälfärd som forskningskvalitet. Hittills har ett fåtal studier utvärderat strategier för att
reducera stressen hos vuxna kaniner i djurförsök. Däremot har resultat indikerat att potentialen är
lika stor för denna ålderskategori som för kaniner innan avvänjning, där effekten av tillvänjning till
hantering främst är studerad. Standardiserade riktlinjer gällande förfarandet för tillvänjning är ännu
ej formulerade.
Av det skälet ämnade denna studie utvärdera ett socialiserings-och träningsprogram för vuxna
kaniner utvecklat på S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm, tidigare beskrivet av Ersbring 2021. Programmet utvärderades på en grupp om tre hankaniner av rasen New Zealand White i jämförelse med
en lika stor icke hanterad kontrollgrupp. Effekterna tolkades förutom med blindad subjektiv
beteendeanalys och approach-tester även genom analys av blodglukos och plasmakortisol. Efter
programmets fullföljande tränades även kontrollgruppen enligt samma schema medan testgruppen
fick fortsatt daglig socialisering och en utvärdering av beteendet upprepades. Strategin möjliggjorde
utvärdering av eventuella bibehållna effekter samt resultat av programmets fördröjda start.
Sammantaget detekterades inga signifikanta skillnader mellan tränade och otränade kaniner i någon
testparameter vilket sannolikt berodde på gruppernas begränsade storlek. Däremot observerades
tydliga trender i beteende, förknippade med reducerad rädsla. Störst effekt av träning observerades
hos gruppen vilken genomgått programmet innan blodprovstagning ägde rum. Det fanns även tecken
på att träning och socialisering har viss omedelbar påverkan och att daglig socialisering efter en
veckas fullföljd träning ger kumulativa resultat. Dock iakttogs ingen påverkan på blodparametrarar,
möjligtvis på grund av låg stress över lag, inadekvata mätintervall eller att acklimatisering har
samma effekt på dessa som socialisering och träning.
I sin helhet stödjer studien resultaten från tidigare forskning inom ämnet men ytterligare studier
erfordras för att säkerställa resultaten. |
|---|