Påverkan av ett fysiskt träningsprogram på hull, muskelmassa och kroppsvikt hos hund
Det finns begränsat med forskning om hur fysisk träning påverkar hundar och såvitt kandidatarbetets författare känner till finns detingen tidigare studie som undersökt hur “body condition score” (BCS), kroppsvikt, bröst- och buk- och låromfång förhåller sig till varandra hos hundar före och efter...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2022
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17853/ |
| Sumario: | Det finns begränsat med forskning om hur fysisk träning påverkar hundar och såvitt kandidatarbetets
författare känner till finns detingen tidigare studie som undersökt hur “body condition score” (BCS),
kroppsvikt, bröst- och buk- och låromfång förhåller sig till varandra hos hundar före och efter ett
fysiskt träningsprogram. Syftet med detta kandidatarbete var därför att undersöka hur ett
träningsprogram påverkar BCS, kroppsvikt och olika morfometriska mått hos hund.
Insamlad data från pilotstudien “U Can Move” bearbetades och analyserades. Pilotstudien
inkluderade ett åtta veckor långt kombinerat träningsprogram för hund och dess ägare framtaget av
Svenska Brukshundklubben (SBK) där löpträning och styrketräning för ägare och hund ingick.
Totalt 22 hundar slutförde det fysiska träningsprogrammet men fullständig data erhölls för 21 av
de deltagande hundarna vid tidpunkterna före och efter träningsprogrammet. Olika mätvärden som
analyserades var bröstomfång (mätt vid tre olika lokalisationer), bukomfång (mätt vid två olika
lokalisationer), låromfång, BCS och kroppsvikt. Bröstomfång, bukomfång och låromfång mättes
dessutom tre upprepade gånger per lokalisation och tidpunkt. Morfometriska kvoter skapades sedan
mellan kranialt bukomfång och medialt bröstomfång samt kaudalt bukomfång och medialt
bröstomfång. ”Body condition score” analyserades med mixed model repeated measures-analys för
att också kunna ta hänsyn till vald målsträcka i träningsprogrammet. För resterande mätvärden
analyserades normalfördelade värden med parade t-test och icke normalfördelade värdena med
”Wilcoxon signed rank test”. Associationen mellan kvoterna för bukomfång/bröstomfång och BCS
analyserades med ”Pearson correlation coefficient”.
Resultatet visade att BCS minskade signifikant efter träning jämfört med före (P = 0,008).
Medelvärde och standardavvikelse (SD) för BCS beräknades till 5,1 ± 0,9 före träning och 4,7 ± 0,6
efter träning. Kroppsvikten hos deltagande hundar var däremot oförändrad före jämfört med efter
genomfört träningsprogram. Alla bröstmått (utom en lokalisation) och båda bukmåtten minskade
signifikant efter genomfört träningsprogram. Låromfånget uppvisade däremot en signifikant ökning
efter genomfört träningsprogram (P = 0,003). Medelvärde och "standard error of mean" (SEM) för
låromfång beräknades till 28,8 ± 0,4 cm före träning och 30,2 ± 0,4 cm efter träning. Det fanns en
positiv, moderat association vid tidpunkterna både före och efter träningsprogrammet mellan kvoten
kranialt bukomfång/medialt bröstomfång och BCS (R square = 0,32–0,43 och P = 0,008–0,0012).
Konklusionen av studien är att ett träningsprogram påverkar de studerade mätvärdena på olika
sätt. Studien kunde också konkludera att det finns en association mellan morfometriska kvoter och
BCS för hundar av olika raser men att faktiska omfångsmått troligen är att föredra för att följa en
hullförändring. Vidare konstaterades att en minskad BCS inte alltid behöver betyda en minskad
kroppsvikt. Ytterligare forskning bör utreda hur fysisk träning påverkar hundar samt hur de olika
mätvärdena förhåller sig till varandra före och efter fysisk träning. |
|---|