Att raka eller inte raka
I veterinärmedicinsk litteratur anges ofta att rakning bör ske inför blodprovstagning via v. cephalica på hund, då det anses vara mer hygieniskt. Dock finns det mycket få studier som undersökt den hygieniska aspekten av rakning. Däremot finns det konstaterade negativa effekter av rakning. Rakning...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/16904/ |
| _version_ | 1855572814274232320 |
|---|---|
| author | Lindskog, Josefin Ekberg, Linn |
| author_browse | Ekberg, Linn Lindskog, Josefin |
| author_facet | Lindskog, Josefin Ekberg, Linn |
| author_sort | Lindskog, Josefin |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | I veterinärmedicinsk litteratur anges ofta att rakning bör ske inför blodprovstagning via v. cephalica
på hund, då det anses vara mer hygieniskt. Dock finns det mycket få studier som undersökt den
hygieniska aspekten av rakning. Däremot finns det konstaterade negativa effekter av rakning.
Rakning har i tidigare studier visats orsaka diverse hudproblem, såsom mikrosår och erytem. I detta
examensarbete inom djuromvårdnad undersöktes om det var någon skillnad att raka eller inte raka
hundarnas ben inför ett blodprov, ur ett hygieniskt perspektiv.
I studien undersöktes bakterieodlingar, som mått på hygien, från 20 Beaglar där svabbprov togs
från båda frambenen. Det ena benet var rakat och det andra var orakat, varav hälften av hundarna
rakades på höger ben och den andra hälften på vänster ben. Provtagningsområdena förbereddes
genom att båda områdena desinfekterades med klorhexidinsprit 5 mg/ml (spritning), för att sedan
provtas med en svabb. Hälften av hundarna provtogs även innan spritning för att identifiera vilka
bakterier som fanns naturligt på hundarnas hud. Svabben placerades i ett rör med fysiologiskt
koksalt. En pipett användes för att dra upp 0,1 ml av lösningen, som sedan racklades ut på blodagar
och Sabouraud agar för odling av bakterier respektive svampar. Agarplattorna märktes med de fyra
sista siffrorna i hundens chipnummer samt om provet kom från höger eller vänster ben, men inte om
benet var rakat eller ej. Anledningen till det var att studien skulle bli så blindad som möjligt, alltså
vid avläsningen skulle studenterna inte veta om provet kom från rakat eller orakat ben. Blodagarn
inkuberades i 24+24 h i 37°C, efter inkuberingen räknades och jämfördes antalet bakteriekolonier
som vuxit på prover från höger respektive vänster ben för varje individ, och antalet dokumenterades.
Vissa av kolonierna renodlades för att sedan identifieras med MALDI-TOF. Sabourauden
inkuberades i 120 h eller 144 h i 30°C.
Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan rakning och ingen rakning, varken före eller
efter spritning (p=0,13 innan spritning och p=0,28 efter spritning). Däremot kunde en signifikant
skillnad mellan att sprita och att inte sprita påvisas (p=0,009). De vanligaste förekommande
bakterierna på huden efter spritning var bakterier ur familjen Micrococcaceae, en vanligt
förekommande bakteriefamilj som ofta finns i hårsäckarna och innefattar många olika underarter,
varav vissa kan orsaka sjukdom.
Utifrån studiens resultat kan slutsatsen dras att rakning inför ett blodprov via v. cephalica varken
är hygieniskt fördelaktigt eller ofördelaktigt. Studien visade också att spritning har stor påverkan
på bakteriemängden vid utförandet av ett blodprov. Urvalsgruppen i denna studie var kraftigt
begränsad och homogen. Vidare studier behövs för att utvärdera effekten av rakning på hundar med
exempelvis olika ras, pälstyp, ålder, och livsmiljö. Förberedelserna inför blodprovstagning bör
individanpassas ut efter varje patients behov. Att raka inför blodprovstagning på korthåriga hundar
via v. cephalica kan, utefter denna studie, därmed anses vara frivilligt. |
| format | First cycle, G2E |
| id | RepoSLU16904 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | Swedish swe |
| publishDate | 2021 |
| publishDateSort | 2021 |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU169042021-07-02T11:49:36Z https://stud.epsilon.slu.se/16904/ Att raka eller inte raka Lindskog, Josefin Ekberg, Linn Animal diseases I veterinärmedicinsk litteratur anges ofta att rakning bör ske inför blodprovstagning via v. cephalica på hund, då det anses vara mer hygieniskt. Dock finns det mycket få studier som undersökt den hygieniska aspekten av rakning. Däremot finns det konstaterade negativa effekter av rakning. Rakning har i tidigare studier visats orsaka diverse hudproblem, såsom mikrosår och erytem. I detta examensarbete inom djuromvårdnad undersöktes om det var någon skillnad att raka eller inte raka hundarnas ben inför ett blodprov, ur ett hygieniskt perspektiv. I studien undersöktes bakterieodlingar, som mått på hygien, från 20 Beaglar där svabbprov togs från båda frambenen. Det ena benet var rakat och det andra var orakat, varav hälften av hundarna rakades på höger ben och den andra hälften på vänster ben. Provtagningsområdena förbereddes genom att båda områdena desinfekterades med klorhexidinsprit 5 mg/ml (spritning), för att sedan provtas med en svabb. Hälften av hundarna provtogs även innan spritning för att identifiera vilka bakterier som fanns naturligt på hundarnas hud. Svabben placerades i ett rör med fysiologiskt koksalt. En pipett användes för att dra upp 0,1 ml av lösningen, som sedan racklades ut på blodagar och Sabouraud agar för odling av bakterier respektive svampar. Agarplattorna märktes med de fyra sista siffrorna i hundens chipnummer samt om provet kom från höger eller vänster ben, men inte om benet var rakat eller ej. Anledningen till det var att studien skulle bli så blindad som möjligt, alltså vid avläsningen skulle studenterna inte veta om provet kom från rakat eller orakat ben. Blodagarn inkuberades i 24+24 h i 37°C, efter inkuberingen räknades och jämfördes antalet bakteriekolonier som vuxit på prover från höger respektive vänster ben för varje individ, och antalet dokumenterades. Vissa av kolonierna renodlades för att sedan identifieras med MALDI-TOF. Sabourauden inkuberades i 120 h eller 144 h i 30°C. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan rakning och ingen rakning, varken före eller efter spritning (p=0,13 innan spritning och p=0,28 efter spritning). Däremot kunde en signifikant skillnad mellan att sprita och att inte sprita påvisas (p=0,009). De vanligaste förekommande bakterierna på huden efter spritning var bakterier ur familjen Micrococcaceae, en vanligt förekommande bakteriefamilj som ofta finns i hårsäckarna och innefattar många olika underarter, varav vissa kan orsaka sjukdom. Utifrån studiens resultat kan slutsatsen dras att rakning inför ett blodprov via v. cephalica varken är hygieniskt fördelaktigt eller ofördelaktigt. Studien visade också att spritning har stor påverkan på bakteriemängden vid utförandet av ett blodprov. Urvalsgruppen i denna studie var kraftigt begränsad och homogen. Vidare studier behövs för att utvärdera effekten av rakning på hundar med exempelvis olika ras, pälstyp, ålder, och livsmiljö. Förberedelserna inför blodprovstagning bör individanpassas ut efter varje patients behov. Att raka inför blodprovstagning på korthåriga hundar via v. cephalica kan, utefter denna studie, därmed anses vara frivilligt. In literature of veterinary medicine, clipping is often recommended before venipuncture of v. cephalica because it is considered more hygienic. The research on this topic, however, is very limited. Furthermore, clipping has been shown to have some negative impact on the skin. In previous studies clipping has been shown to cause dermatological problems, such as micro wounds and erythema. The aim of this study was to compare the amount of bacteria on the skin after disinfection with or without clipping the fur beforehand. The study was performed using 20 Beagles at the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU). The samples were taken from both forelimbs of the same dog, one shaved and one unshaved. Both legs were disinfected with Chlorhexidine 5 mg/ml before sampling by a swab from each forelimb. Half of the dogs were shaved on the right forelimb, the other half on the left. Furthermore, swab samples were taken from ten dogs before disinfection, to compare with samples taken after disinfection. This was done to get an opinion of the effect of the disinfection, and to get an idea of what bacteria naturally colonised the dogs’ skin. After sampling the swab was placed in a sterile tube with physiological saline. The tube with the swab were homogenized and 0.1 ml of the solution were surfaced plated on a blood agar and a Sabouraud agar. All agar plates were marked with an ID of the last four numbers in the dogs’ chip, and if the sample was taken from the right or left forelimb. The agar plates were not marked with the information if the leg was shaved or not, to make sure the information could not be seen beforehand, meaning the study was as blinded as possible. The blood agar plates were incubated in 37°C for a total of 48 h and the Sabouraud agar plates were incubated in 30°C for 120 h to 144 h. After incubation for 24 h and 48 h, the blood agar was examined, and the number of bacteria were counted and visually compared for each forelimb. Some of the bacterial colonies were re-cultured to get them in pure culture, making them possible to identify at species level by the use of Matrix-Assisted Laser Desorption/Ionization Time Of Flight Mass Spectrometry (MALDI-TOF). The result showed no difference in the number of bacteria between samples taken from the clipped or not clipped forelimb. In general it showed very little growth from samples taken after disinfection, both on the clipped and not clipped forelimbs. However, a significant difference (p=0,009) was found between the disinfected and not disinfected area of the leg. The most commonly found bacteria on the skin belonged to family Micrococcaceae, which is a bacteria frequently found in the hair follicles. The conclusion of this study was that clipping before venipuncture of v. cephalica was not preferable from a hygienic perspective, when hygiene is measured by the amount of bacterial growth, nor was it less hygienic. Clipping before a venipuncture should therefore be considered optional. The study was limited by the selection of dogs chosen to participate. Therefore future studies including different types of breeds, coats, ages, activity levels and living conditions would be of interest. 2021-06-24 First cycle, G2E NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/16904/1/lindskog_j_ekberg_l_210624.pdf Lindskog, Josefin and Ekberg, Linn, 2021. Att raka eller inte raka : en jämförelse av förekomsten av bakterier före och efter rakning inför venös blodprovstagning på hund. First cycle, G2E. Uppsala: (VH) > Dept. of Clinical Sciences (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-715.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-16904 swe |
| spellingShingle | Animal diseases Lindskog, Josefin Ekberg, Linn Att raka eller inte raka |
| title | Att raka eller inte raka |
| title_full | Att raka eller inte raka |
| title_fullStr | Att raka eller inte raka |
| title_full_unstemmed | Att raka eller inte raka |
| title_short | Att raka eller inte raka |
| title_sort | att raka eller inte raka |
| topic | Animal diseases |
| url | https://stud.epsilon.slu.se/16904/ https://stud.epsilon.slu.se/16904/ |