Triage på smådjursakuten : en enkätstudie om triageskalor och användning av triageprotokoll
Triage är en viktig process för att flödet på akutmottagningen ska fungera. Det finns triagesystem beskrivna för smådjur, exempelvis Veterinary Triage List som använder sig av en femgradig färgskala för att sortera patienterna. Tanken bakom ett standardiserat system för att sortera patienterna är...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2020
|
| Materias: |
| Sumario: | Triage är en viktig process för att flödet på akutmottagningen ska fungera. Det finns
triagesystem beskrivna för smådjur, exempelvis Veterinary Triage List som
använder sig av en femgradig färgskala för att sortera patienterna. Tanken bakom
ett standardiserat system för att sortera patienterna är att effektivisera triagen och
öka patientsäkerheten genom att minska subjektivitet. Men det finns även
potentiella nackdelar med standardisering såsom att det kan vara tidskrävande och
innebära ökade kostnader. Hur mycket den triagerande sköterskans utbildning och
erfarenhet påverkar triagen är litteraturen inte helt enig om och de flesta studier som
undersöker detta är gjorda inom humanvården.
Med anledning av bristen på data gällande vilka triageskalor som används på
Sveriges djursjukhus samt hur triageprotokollen är utformade gjordes detta
kandidatarbete med syftet att bli en inledande kartläggning. Studien består av en
sammanställande litteraturstudie och en enkätstudie i vilken 134 triagerande
djurvårdare och djursjukskötare från 23 av landets djursjukhus inkluderades.
Majoriteten av respondenterna i denna studie uppgav att någon form av
triageskala användes. De fyrgradiga och de femgradiga triageskalorna var
signifikant högre förekommande än den tregradiga skalan. Gällande vilken skala
som användes på arbetsplatsen rådde det dock inte konsensus om inom flera
djursjukhus. Majoriteten av respondenterna uppgav dock att standardiserade
protokoll användes samt att dessa underlättade triagen. Det gick inte att fastslå om
yrkestitel eller grad av erfarenhet påverkade hur protokollen används. Däremot
indikerade punktestimatet att djurvårdare i större omfattning än legitimerade
djursjukskötare alltid följer protokoll. Den vanligaste anledningen till att
protokollet frångås uppgavs vara patientens sökorsak. De vitalparametrar som 90%
eller fler av respondenter uppgav ingå i protokollet var slemhinnornas färg, kapillär
återfyllnadstid, andningsfrekvens, allmäntillstånd, hjärtfrekvens, pulskvalitet och
rektaltemperatur. Resultatet av denna studie indikerar att mer fokus bör läggas på
intern utbildning och information kring användandet av triageverktyg på flera av
landets smådjurssjukhus. |
|---|