Telefontriage inom svensk smådjurssjukvård : en enkätstudie om strategier och standardiserade protokoll

Telefontriage är en komplex arbetsuppgift som syftar till att ge patienter vård i rätt tid och att effektivisera flödet på akutmottagningen. Inom humanvården används ofta standardiserade protokoll för telefontriage som ett komplement till personalens egen kunskap och erfarenhet. Syftet är att de...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal: Wikström, Anna
Formato: M3
Lenguaje:sueco
Inglés
Publicado: SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231) 2022
Materias:
Descripción
Sumario:Telefontriage är en komplex arbetsuppgift som syftar till att ge patienter vård i rätt tid och att effektivisera flödet på akutmottagningen. Inom humanvården används ofta standardiserade protokoll för telefontriage som ett komplement till personalens egen kunskap och erfarenhet. Syftet är att de ska bidra till mer korrekta och samstämmiga bedömningar och därmed en högre patientsäkerhet. Medan telefontriage inom humanvården är en väl undersökt arbetsprocess saknas idag vetenskapligt underlag för hur telefontriage utförs inom djursjukvården. Syftet med denna enkätstudie var att undersöka hur personal inom den svenska smådjurssjukvården utför telefontriage, om det förekommer standardiserade protokoll, vad de innehåller och hur personalens inställning till dessa är. En webbaserad enkät distribuerades per e-post till 296 smådjursvårdgivare i Sverige. Enkäten innehöll frågor om strategier för handläggning av akutfall via telefon, förekomst av standardiserade protokoll och dess innehåll, respondenternas inställning till telefontriage och standardiserade protokoll samt tre korta fall att triagera. Enkäten besvarades i sin helhet av142 respondenter och svaren från dessa enkäter bearbetades deskriptivt. Respondenter med olika yrkestitlar och erfarenhet ställde i stort sett samma frågor och använde liknande strategier vid telefontriage. Detta med undantag av veterinärer som i lägre grad än andra yrkeskategorier i studien valde att rådfråga kollegor. Vissa av respondenterna angav att de hade tillgång till standardiserade protokoll för telefontriage. Protokollen innehöll bland annat viktiga frågor att ställa, information om olika symptom, hur snart vård ska uppsökas samt förslag på råd att ge. En del respondenter använde triageprotokoll validerade för fysisk triage på akutmottagningen även vid telefontriage. Legitimerad djurhälsopersonal och respondenter med längre erfarenhet i branschen använde standardiserade protokoll mer sällan. Majoriteten av respondenterna som inte redan hade tillgång till ett standardiserat protokoll ansåg att de skulle kunna ha nytta av ett sådant med undantag av respondenter inom yrkesgruppen veterinärer. Bedömning och rådgivning var i stora drag samstämmiga i enkätens tre triagefall men det förekom motstridiga råd. Det behövs ytterligare studier på hur telefontriage utförs inom djursjukvården idag, hur de standardiserade protokollen som används ser ut och hur de borde utvecklas för att säkerställa god patientsäkerhet. Majoriteten av respondenterna i denna studie trodde sig kunna ha nytta av standardiserade protokoll men dessa måste valideras och utbildningsåtgärder bör vidtas för att säkerställa att de ses som det stöd de är tänkta att vara. Nyckelord: bedömning, beslutshjälpmedel, djursjukvård, erfarenhet, humanvård, patientsäkerhet, rekommendation, råd, standardisering, stöd, triageprotokoll, utbildning, yrkeskategorier