Omvårdnad vid huggormsbett på hund
I Sverige blir varje år drygt 2000 hundar bitna av huggorm (Vipera berus), den enda giftiga orm vi har i Sverige. Ormarna är som mest aktiva under våren och sommaren och därför sker de flesta ormbetten på hundar under den perioden. Det gäller att djursjukhusen och klinikerna i landet är väl förbered...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2016
|
| Materias: |
| Sumario: | I Sverige blir varje år drygt 2000 hundar bitna av huggorm (Vipera berus), den enda giftiga orm vi har i Sverige. Ormarna är som mest aktiva under våren och sommaren och därför sker de flesta ormbetten på hundar under den perioden. Det gäller att djursjukhusen och klinikerna i landet är väl förberedda på att ta emot ormbettsskador. Syftet med litteaturstudien är att hitta vetenskapliga belägg för behandling, omvårdnad och rådgivning vid ormbett samt att beskriva huggormen och effekter av dess gift.
Huggormens gift är cytotoxiskt och sprids i kroppen via blod- och lymfkärl. Muskelarbete påskyndar spridningen. Ett sätt att objektivt mäta graden av förgiftning är att använda skalan Poisoning Severity Scale. Vanliga symtom hos ormbitna hundar är ödem, smärta och takykardi. Skador på njurar, lever och hjärta samt gastrointestinala störningar kan uppstå. De första symtomen syns ofta inom tre timmar men kan förvärras inom 12-24 timmar. I Sverige behandlas ormbett symtomatiskt med bland annat vätsketerapi, analgetika, glukokortikoider och antibiotika men även med motgift. Rutinmässig användning av glukokortikoider och antibiotika vid huggormsförgiftning är omdebatterat. Motgift bör ges i ett tidigt skede för att ge bäst effekt.
Första hjälpen vid ormbett är främst att hålla hunden i strikt vila, inte manipulera bettstället samt att ta hunden till en veterinär snabbast möjligt. Bett i extremiteter är ofta farligare än bett på huvudet då risken för snabbare spridning ökar vid rörelse. Bra information om första hjälpen finns tillgänglig på Internet men kan vara svår att hitta snabbt. Vid telefonkontakt med djurägaren strax efter olyckan är det viktigt för djursjukskötaren att känna till första hjälpen för hundar. Att djurägaren ger en antiinflammatorisk dos av glukokortikoider på olycksplatsen kan vara indicerat om hunden är långt från närmsta djursjukhus eller vid tidigare tillfälle visat allergisk reaktion på ormgift. Administrering av glukokortikoider måste ske på inrådan av veterinär.
Djursjukskötarens roll är att ta hand om och planera omvårdnadsbehandlingen på kliniken. Den innefattar bland annat smärtutvärdering, övervakning, sårvård och allmän skötsel av hunden för att få den att må så bra som möjligt trots sjukdomstillståndet samt att påskynda tillfrisknandet. Hunden kan till exempel behöva hjälp med matning, pälsvård och rörelse. Innan hunden kommer till djursjukhuset är det viktigt att informera akutteamet, förbereda akutmediciner och vätsketerapi. När hunden kommit in ska permanent venkateter läggas, blodprover tas samt kontinuerlig övervakning av bland annat cirkulation, respiration, smärta och temperatur utföras. |
|---|