När man gör som man bör : en studie om medborgardialog som styrmedel
Denna kandidatuppsats i landsbygdsutveckling undersöker medborgardialog som ett uttryck för att stärka demokratin genom att få medborgare delaktiga. Uppsatsen tar avstamp i Heby kommun, en landsbygdskommun, där förståelse för processen kring medborgardialog på kommunnivå har undersökts. Detta har se...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | L3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Urban and Rural Development
2016
|
| Materias: |
| Sumario: | Denna kandidatuppsats i landsbygdsutveckling undersöker medborgardialog som ett uttryck för att stärka demokratin genom att få medborgare delaktiga. Uppsatsen tar avstamp i Heby kommun, en landsbygdskommun, där förståelse för processen kring medborgardialog på kommunnivå har undersökts. Detta har sedan kopplats mot policydokument från exempelvis Sveriges Kommuner och Landsting. Materialet för studien har varit intervjuer med nyckelpersoner i kommunen samt olika dokument på kommunal, regional och statlig nivå. Metoden jag använt är textanalys med inspiration från Fairclough.
Det som framkommit är två kommunföreträdare i form av politiker och tjänsteman som med entusiasm arbetat med medborgardialog i sin kommun. Genom att jämföra en motion från kommunen, en inspirationsskrift från Sveriges Kommuner och Landsting och den nya demokratiutredningen, SOU 2016:5, har jag kunnat se kopplingar mellan de olika nivåerna; där de alla är del i samma diskurs. När jag valde att se medborgardialog som ett projekt med riktlinjer framkom det att det finns dokument på både kommunal och statlig nivå och tillsammans etablerar de och är en del av en diskurs. Medborgardialogen legitimeras både av kommunalanställda och centralstyrda organisationer som Sveriges Kommuner och Landsting. Det uppkommer en cirkularitet av policy och praktik på de olika nivåerna. Det ledde till en fundering kring vilka möjliga oanade effekter medborgardialog kan ha för medborgarna i kommunen. Det finns risk att medborgardialog blir samtal med en tyst part, när det som i exemplet Heby blev ett ojämnt deltagande. Med en specifik diskurs kring medborgardialog, blir medborgardialog en metod som inte ifrågasätts när eller om resultat uteblir. Istället riktas kritiken mot tekniska och administrativa delar som kunde använts bättre och kan förfinas till nästa gång.
Slutligen diskuteras Sveriges historia av stark social tillit, där medborgarna haft förtroende för staten och staten i sin tur har levererat välfärd. Med ett Sverige som idag har en krympande välfärd kan medborgardialog ses som ett uttryck från statligt håll att öka den sociala tilliten genom dessa rådgivande samtal som medborgardialog är. |
|---|