Sexuellt beteende hos bonoboapor (Pan paniscus) och evolutionära fördelar med icke-reproduktiv sexualitet
Bonoboapan (Pan paniscus) erkändes år 1929 som en egen art och hade innan dess ofta misstagits för schimpans (Pan tryglodytes). Arterna påminner om varandra till utseendet, men skiljer sig åt i beteende. Detta är fascinerande med tanke på att de delar nästan identiska genom. En aspekt som skiljer...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2016
|
| Materias: |
| Sumario: | Bonoboapan (Pan paniscus) erkändes år 1929 som en egen art och hade innan dess ofta
misstagits för schimpans (Pan tryglodytes). Arterna påminner om varandra till utseendet, men
skiljer sig åt i beteende. Detta är fascinerande med tanke på att de delar nästan identiska
genom. En aspekt som skiljer de två arterna åt är det sexuella beteendet. Bonoboapor är
hypersexuella och interagerar sexuellt i många fler sammanhang än schimpanser.
Det sexuella beteendet påverkar den sociala strukturen. Honor knyter an till varandra genom
genito-genital rubbing, vilket är extra viktigt mellan nya yngre honor i en grupp och äldre
honor. Genom att interagera sexuellt med äldre högt uppsatta honor befäster den nya honan
sin plats i gruppen och ökar sin sociala status. En honas förmåga att knyta an till andra honor
är även avgörande för hennes son, vars status beror på moderns status. Sammanhållningen är
också stark mellan hanar och honor, förmodligen tack vare honornas kontinuerliga sexuella
mottaglighet.
Självklart fyller sexualiteten en reproduktiv funktion. Brunstcykeln varar i 35 dagar och
åtföljs av en lika lång period av perineal svullnad. Denna är som störst i 13 dagar och
signalerar att honan är sexuellt mottaglig. Svullnaden är förlängd, det vill säga den sträcker
sig utanför ägglossningen, och är därför inget säkert tecken på att hon är redo för befruktning.
Honan blir könsmogen mellan 6 och 11 års ålder och får sin första avkomma i 15-årsåldern.
Repertoaren av sexuella beteenden är stor. Mellan honor förekommer som sagt genito-genital
rubbing, det vill säga honorna gnider sina genitalier mot varandra. Hanar har också genital
kontakt i form av ventro-dorsal bestigning, rump-rumpkontakt och ventro-ventral omfamning.
Kopulation och bestigning är de vanligaste beteendena mellan hanar och honor. Manuell
stimulans av varandras genitalier har också observerats. Om unga individer är delaktiga
förekommer ett flertal andra beteenden.
Det sexuella beteendet har många icke-reproduktiva syften. Efter en konflikt mellan två
individer kan de försonas eller få tröst av utomstående individer i form av genito-genital
rubbing, annan genital kontakt eller kopulation. Detta sänker stressnivåerna, vilket yttrar sig
genom att den utsatta individen kliar sig mindre. Sexuell kontakt kan även reducera sociala
spänningar som kan uppstå vid till exempel födointag och trängsel. Ytterligare syften är
anknytning till andra individer, förhandling om resurser och social lek.
Icke-reproduktiv sexualitet verkar utöver ovanstående syften även ha evolutionära fördelar så
som faderskapsförvirring: Den förlängda perineala svullnaden innebär att det inte finns några
visuella tecken som signalerar när honan har ägglossning och att honor och hanar kopulerar
under hela brunstcykeln. Detta skapar förvirring om vem som är fadern och gör infanticid
kontraproduktivt. Bonoboapan är ett lysande exempel på hur icke-reproduktiv sexualitet har
utvecklats vid sidan om reproduktiv sexualitet och vilka viktiga funktioner det fyller, både i
den dagliga tillvaron och evolutionärt. |
|---|