Arvet från Spritan
Uppsatsen har sin utgångspunkt i Ödåkra, strax utanför Helsingborg. Ett litet samhälle som har gått från att vara en fristående bruksort till att allt mer ha integrerats till att bli en villaförort till Helsingborg. I uppsatsen diskuteras hur detta förändringsförlopp har sett ut genom att ta av...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/8832/ |
| Sumario: | Uppsatsen har sin utgångspunkt i Ödåkra, strax utanför
Helsingborg. Ett litet samhälle som har gått från att vara
en fristående bruksort till att allt mer ha integrerats till att
bli en villaförort till Helsingborg. I uppsatsen diskuteras hur
detta förändringsförlopp har sett ut genom att ta avstamp i
Ödåkra spritfabrik, vars verksamhet avvecklades i mitten
av 1970-talet. Sedan dess har fabrikskomplexets funktion
varit otydlig. Tyngdpunkten i arbetet ligger dels i relationen
mellan “Spritan” och invånarna, och dels i relationen med
det omgivande fysiska landskapet. Diskussionerna om
dessa relationer behjälps av en teoriram uppbyggd kring
produktions- och konsumtionslandskap, ruiner och platsidentitet.
Syftet med uppsatsen är först och främst att skildra
arven från Spritan samt att undersöka huruvida fabriken har
ett symbolvärde som underbygger en viss identitet.
Detta uppnås dels genom att analysera de berättelser
om Spritan och Ödåkra som kommer ur kvalitativa
forskningsintervjuer, och även genom en analys av det
fysiska landskapet utifrån mina egna observationer. Ett
annat syfte är att lyfta fram några möjligheter att bygga
vidare på arvet när framtidens Ödåkra väl ska utformas.
Denna del knyts an till tidigare diskussioner samt
övergripande planeringsdokument.
Studien visar att det fysiska landskapet i Ödåkras centrala
delar har påverkats av spritfabrikens närvaro. Framväxten
av Ödåkra by är i sig ett resultat av spritfabrikens
etablering genom att verksamheter och bostäder byggdes
i närheten av fabrikskomplexet. Sedan verksamheten
lades ner har ett nytt produktionslandskap, byggt på
konsumtionssamhällets ideal, vuxit fram på andra sidan
orten, varpå verksamheter och bostäder istället byggts i
anslutning till detta. På så vis ger uppsatsen en bild av
produktionslandskapets makt över rummet. Studien
visar också hur arv från spritfabrikens verksamhetsår
dröjt kvar i såväl det fysiska som i det sociala landskapet
i Ödåkras äldre bykärna. Dessa arv representeras av
diverse symboler i landskapet och dess struktur samt i
invånarnas berättelser, åsikter och känsloyttringar om
Spritan. Uppsatsens sista del visar hur det är möjligt
att bygga vidare på dessa arv med stöd av rådande
planeringsunderlag. |
|---|