Drömparken - den perfekta parken? : undersökning av parkens sociala förutsättningar
Den främsta parken i Enköping anses vara Drömparken, ritad av trädgårdsdesignern Piet Oudolf 1996. Med sina hundratals olika perennsorter har Drömparken gjort Enköping internationellt känd som parkstad. Dess främsta karaktär är den förändring som sker i växtligheten med ständigt nya skepnader unde...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Urban and Rural Development
2013
|
| Materias: |
| Sumario: | Den främsta parken i Enköping anses vara Drömparken, ritad av trädgårdsdesignern Piet Oudolf 1996. Med sina hundratals olika perennsorter har Drömparken gjort Enköping internationellt känd som parkstad. Dess främsta karaktär är den förändring som sker i växtligheten med ständigt nya skepnader under året. Drömparken är därför ett mycket attraktivt utflyktsmål för växtintresserade och många betraktar den som fulländad visuellt sett. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka förutsättningar Drömparken har att fungera som social mötesplats och av vilken anledning människor besöker parken. Uppsatsen svarar på vilka sociala funktioner Drömparken har idag, för vem och om det skiljer sig under olika delar av året. Målet är att undersökningen resulterar i ny kunskap om Drömparken
sett till dess sociala förutsättningar för att se om den även ur detta perspektiv kan betraktas som en perfekt park, en Drömpark.
De sociala förutsättningarna behandlar i detta sammanhang sociala funktioner såsom upplevelser, lek och möten mellan människor, sociala aktiviteter som är beroende av andra människors närvaro och inkluderar gemensamma aktiviteter och
passiva aktiviteter som att se och höra andra människor.
Geografiskt sett avgränsas arbetet till Drömparken i Enköping samt anslutande område till parken som har betydelse för dess användning och funktioner.
För att på effektivaste sett genomföra undersökningen användes observationer och intervjuer som huvudsakliga metoder. Två typer av observationer; ostrukturerade
och strukturerade observationer användes i första hand för att samla in data om Drömparken och dess användning. Obserationerna gjordes i Drömparken under olika dagar, vid olika tidpunkter och väderförhållanden vid totalt tolv tillfällen för att få bred kunskap om hur den används. Semistrukturerade intervjuer gjordes också i Drömparken både med parkbesökare och med tre personer från parkförvaltningen i Enköping för att ta reda på människors personliga åsikter, om användningen skiljer sig mellan olika åldersgrupper och om användningen varierar under året. Utöver intervjuer och observationer gjordes en litteraturstudie för att ta reda på vad man redan vet idag om Drömparken och betydelsen av sociala funktioner på offentliga platser.
Resultaten visar att många rör sig genom området men få väljer att stanna kvar en längre period i parken. Rörelsen av människor är konstant under dagen och det är inte förrän sent på kvällen som besöksfrekvensen avtar. Drömparken riktar sig främst till växtintresserade och pensionärer. I parken sker mest korta tillfälliga möten mellan människor, samt passiva aktiviteter som lägger grund för kontakt av högre intensitet mellan människor. Det är svårt att betrakta Drömparken som enskilt fall eftersom målet i Enköping är att olika platser ska samverka för att skapa en helhet där olika aktiviteter kan locka ut människor i staden.
|
|---|