Finns det lönsamhet i att föda upp gårdens egna mjölkrastjurar?
Flera mjölkgårdar säljer idag sina tjurkalvar. Syftet med detta arbete är att se hur lönsamheten ser ut för de uppfödningsmodeller på egenproducerade tjurkalvar som anses vara lämpliga för ett utvalt fallföretag. Det finns olika typer av uppfödningsmodeller att välja bland, men bäst lämpade till...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M1 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Rural Buildings and Animal Husbandry (until 121231)
2012
|
| Materias: |
| Sumario: | Flera mjölkgårdar säljer idag sina tjurkalvar. Syftet med detta arbete är att se hur
lönsamheten ser ut för de uppfödningsmodeller på egenproducerade tjurkalvar som
anses vara lämpliga för ett utvalt fallföretag. Det finns olika typer av
uppfödningsmodeller att välja bland, men bäst lämpade till den befintliga gården i
arbetet, anses mellankalv och intensiv ungtjur-uppfödning vara. Det förespråkas att man
skall använda ett bra foder med kvalitet till tjurarna för att på så sätt få ner slaktåldrarna
och därmed en mer lönsam tjur. Båda kalkylerna, en för respektive uppfödningsmodell,
ger dock negativa resultat. De stora kostnaderna i dessa uppfödningsmodeller är
ensilage- och byggkostnad. Dessa kostnader kan variera stort mellan olika gårdar.
Maskinsamverkan och befintliga byggnader lämpliga för djur ger ofta lägre kostnader.
Det finns även stora skillnader om man använder pulvermjölk respektive helmjölk och
då till helmjölkens nackdel. Bäst lönsamhet har man vid försäljning av tjurkalvarna vid
14 dagar eller en uppfödning på pulvermjölk i 2,5 månader och sen försäljning.
Vid besök hos uppfödare kan man se att flertalet använder sig av äldre byggnader för
tjurproduktion. Foderanläggningarna varierar, allt från skottkärror till självgående
mixervagnar. Ensilage som inte kan användas till kor blir ofta tjurfoder, som ändå
resulterar i bra slaktåldrar. Uppfödarna upplever för det mesta en positiv lönsamhet.
Ser man på nötköttproduktionen i Sverige så den sjunkit de senaste åren.
Självförsörjningsgraden är 56 % vilket betyder att det äts en stor del importkött. En av
anledningarna till nedgången tros vara att handjursbidraget tagits bort, det var ett EUstöd
för de som födde upp tjurar.
I Sverige finns det en stor andel outnyttjad mark som skulle vara passande för
nötköttsproduktion. Det finns organisationer som arbetar för att märka det svenska köttet
på ett bättre sätt för att på så sätt göra det lättare för konsumenterna att hitta
ursprungsmärkningen. KLS Ugglarps, som representerar slakterierna, tror på svensk
nötköttsproduktion, men vill bland annat se en jämnare kvalitet ute i köttdisken. |
|---|