| Sumario: | Det här är ett examensarbete i Landskapsarkitektur. Arbetet handlar om tillkomsten
av en förskolegård och landskapsarkitektens intentioner jämfört med hur resultatet, den
färdiga gården, används av barnen.
I den jämförelse som utförts mellan arkitektens intentioner och det utfall som observerats
under ett antal tillfällen på plats kan man se att det är svårt att fullt ut sätta sig in
i barnens relation till den utemiljö de vistas i. Även om det nästan blir som arkitekten
tänkt sig finns det flera återkommande moment som riskerar att påverka designprocessen
på ett dåligt sätt. Några risker som förefaller uppenbara är att man ägnar kraft åt att
skapa miljöer för särskilda tillfällen som samlingar och scener för avslutningar, platser
som man inte använder i vardagsleken. En annan är att man tar avstamp i den vuxnes
syn på utemiljön där ord som säkerhet, skönhet och ekonomi får stor betydelse.
Miljöpromenader tillsammans med barnen är ett bra sätt att starta upp planeringsprocessen.
Observationer är lämpliga som avslutning av arbetet. Erfarenheter från observationer
kan man ta med sig i kommande projekt.
Om målet är att skapa förskolegårdar där barnen har möjlighet att leka fritt och intensivt,
ska man värna om naturmark som upptäcks i en inventering eller så kan man skapa
fler ytor som är naturlika. Även redskapsleken har sin funktion i uteleken, men med
tanke på vilken pedagogik som förskolan använder sig av kan man tänka sig att minska
ner på dessa ytor till förmån för friare naturlika ytor.
Så på frågan om det blev som landskapsarkitekten hade tänkt sig, blir svaret ja, något
så när. Men den viktiga frågan är snarare om landskapsarkitekten tänkte rätt. Att försöka
kvalitetssäkra, utföra observationer på förskolegårdar, är ett utmärkt sätt att lära sig mer
om hur man kan skapa bättre förutsättningar för barnens lek i framtida förskoleprojekt.
Då finns helt enkelt förutsättningar för den reflekterande landskapsarkitekten att ställa
sig rätt frågor i framtiden.
|
|---|