Anslagstid för diagnostiska anestesier vid hälta hos häst
INTODUKTION: Hälta hos häst är ett vanligt förekommande problem och kan kosta djurägaren mycket både i tid och i pengar (Keegan K. et al 2011). Höga krav ställs på veterinären att kunna identifiera ursprunget till hästens hälta. Diagnostiska anestesier (bedövningar) används ofta för att lokalisera s...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A1N, A1F or AXX |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2012
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/3922/ |
| Sumario: | INTODUKTION: Hälta hos häst är ett vanligt förekommande problem och kan kosta djurägaren
mycket både i tid och i pengar (Keegan K. et al 2011). Höga krav ställs på veterinären att
kunna identifiera ursprunget till hästens hälta. Diagnostiska anestesier (bedövningar) används
ofta för att lokalisera smärtans ursprung och är ett effektivt hjälpmedel (Ross M.W. et al
2011). Det finns olika typer av anestesier beroende på vilken struktur som ska bedövas;
ledanestesi, ledningsanestesi samt infiltrationsanestesi. Vid kontroll efter att en anestesi har
lagts, avgörs om hältan är oförändrad, har minskat eller försvunnit helt. Det finns få studier på
anslagstid av diagnostiska anestesier gjorda och resultatet av befintliga studier varierar.
En feltolkning av en diagnostisk anestesi kan leda till fel diagnos och behandling med
konsekvenser både för djurägaren och hästen.
SYFTE: Att studera anslagstiden för olika typer av diagnostiska anestesier vid hälta hos häst.
Kunskap om hur anslagstiden varierar skulle kunna bidra till en säkrare diagnostik vid
hältutredningar.
GENOMFÖRANDE: Åtta hästar som besökte UDS hästklinik hösten 2011 användes. Kriterierna
för att få ingå i studien var att hästarna var på ett förstagångsbesök för en ny hältutredning och
att de hade en mätbar initial hälta i trav på rakt spår. Hästarnas hälta bedömdes både
subjektivt av undersökande veterinär och med det objektiva rörelseanalyssystemet ”Lameness
Locator” . Anestesier lades med Carbocain (2 % mepivakain utan adrenalin).
RESULTAT OCH DISKUSSION: Denna studie ger en antydan om att anslagstider för
diagnostiska anestesier varierar, men eftersom antalet hästar var få och hade olika initiala
problem medförde detta att erhållna mätvärden för lagda anestesier var svåra att tolka och dra
slutsatser från. Några hästar uppvisade en mindre rörelseasymmetri efter lagd anestesi jämfört
med innan, medan andra hästar hade en oförändrad hälta genom hela utredningen. För att få
en bättre uppfattning om anslagstiden för en viss typ av lokalanestesi, i samband med
hältutredningar, krävs att fler hästar med samma grundproblem studeras och utvärderas för att
ge ett tillförlitligt resultat. Att genomföra en experimentell studie med avseende på anslagstid
vid diagnostiska anestesier hos häst vore värdefull för att få ett standardiserat resultat som är
lättare att analysera. Kunskapen om anslagstiden är viktigt inom hältutredning, eftersom
bedömningen och utvärderingen av en lagd anestesi underlättas.
|
|---|