Infektiös keratokonjunktivit hos semidomesticerad ren (Rangifer tarandus tarandus)
Infektiös keratokonjunktivit, IKC, är en ögonsjukdom som drabbar flera arter, däribland ren. Sjukdomen rapporterades på ren för första gången för mer än 100 år sedan, men ännu är mycket okänt kring sjukdomsprevalens, sjukdomsframkallande agens och riskfaktorer för insjuknande. I takt med ett allt...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2022
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17616/ |
| Sumario: | Infektiös keratokonjunktivit, IKC, är en ögonsjukdom som drabbar flera arter, däribland ren. Sjukdomen rapporterades på ren för första gången för mer än 100 år sedan, men ännu är mycket okänt
kring sjukdomsprevalens, sjukdomsframkallande agens och riskfaktorer för insjuknande.
I takt med ett allt varmare klimat får renar svårare att komma åt föda vintertid. En orsak till detta är
omväxlande temperaturer som skapar en isskorpa på betet. Utfodring krävs därför allt oftare. Det
finns indikationer på att stress i samband med utfodring, och andra åtgärder som kräver insamling
av renarna på liten yta, bidrar till ökad förekomst av IKC. Både enstaka fall och utbrott där många
djur drabbas förekommer. Sjukdomsutvecklingen inkluderar en rad olika ögonsymptom, däribland
konjunktivit, kornealödem och kornealulcer i varierande allvarlighetsgrad. Inflammationen kan fortskrida och övergå i panoftalmit; en akut suppurativ inflammation i inre ögat med skleral, ibland
korneal, nekros med spridning till ögonhålan. Slutstadiet är ruptur av ögongloben.
Syftet med studien var att undersöka möjliga sjukdomsframkallande agens hos renar med symptom
på IKC. Möjliga primära sjukdomsorsakande agens är bland annat cervid herpesvirus 2, CvHV2,
och klamydia. CvHV2 klassas som endemisk i renhjordar i Fennoskandinavien och tidigare studier
har konstaterat att CvHV2 är en primärpatogen för IKC. Betydelsen av klamydia är mer osäker.
Tidigare studier har inte kunnat konkludera klamydia som en primärpatogen. I studien analyserades
förekomsten av CvHV2 och klamydia från konjunktivalsvabbar från sjuka och friska renar i den
svenska delen av Sápmi. Svabbarna analyserades med diagnostisk PCR. Provresultaten visade att
både CvHV2 och klamydia förekommer men aldrig samtidigt, varken på individ- eller gruppnivå
(utom i ett fall). Huruvida påvisad klamydia föregåtts av CvHV2 förblir okänt.
Examensarbetet undersökte även vilka eventuella sekundära bakteriella ögoninfektioner som följde
på de förmodade primärpatogenerna. Bland samtliga provtagna renar som påvisade Pseudomonas
aeruginosa som sekundärbakterie var CvHV2 som primärpatogen signifikant vanligare (p = 0,0001)
än klamydia. Klebsiella pneumoniae och Moraxella bovoculi påvisades endast efter positivt klamydiasvar. Staphylococcus aureus var vanligare bland de som testat positivt för klamydia än CvHV2
samt nollgruppen (de som testat negativt för både CvHV2 och klamydia) men inget signifikant samband påvisades.
Remiss tillhörande varje prov utvecklades av Projekt Renöga. Projektet är ett samarbete mellan SVA
och SLU som syftar till att kartlägga förekomst och orsaker till infektionssjukdomar i ögon och mun
hos svenska renar år 2020 till 2022. Remissen samlade information om fyra ämnesområden: provtagning, symptombild för majoriteten av sjuka renar, behandling med antibiotika samt händelser i
renhjorden 0-4 veckor före symptomdebut. Från remissen sammanställdes data avseende ämnena.
Vanligaste symptom bland majoriteten av sjuka renar var klart ögonflöde/blöt kind respektive
gul/vitt sekret följt av röd slemhinna. Då sjukdomsprevalens inte kunde beräknas på grund av otillförlitliga data utgick detta samt vidare analyser av händelser i rengruppen av eventuell betydelse för
sjukdomsutveckling. I dagsläget finns inga framtagna rekommendationer gällande behandling med
antibiotika för produktionsdjuret ren, kaskadprincipen träder in. Analysen av behandlingsrekommendation tog därför avstamp i Läkemedelsverkets rekommendationer för behandling av ögoninflammation hos nöt och får. I första hand rekommenderar Läkemedelsverket topikal behandling med
kloxacillin eller klortetracyklin, möjligen bensylpenicillin avsedd för intramammärt bruk. I andra hand rekommenderas allmänbehandling med tetracyklin. Resultaten från detta examensarbete visade att allmänbehandling med tetracyklin var vanligast. Ingen veterinär behandlade med kloxacillin
eller klortetracyklin. Topikal behandling med bensylpenicillin förekom i enstaka fall. Diskussionen
i examensarbetet förordar tetracyklin som förstahandsval vid behandling av IKC hos ren på grund
av de resultat som framkommit avseende förekomst av sekundära bakterier, MRL, karens samt rennäringens unika förutsättningar. Diskussionen argumenterar även för, utan vetenskapliga studier på
ren, att atropin kan användas som kompletterande behandling utöver antimikrobiell behandling vid
tecken på uveit, såsom kornealödem. Samma resonemang förs avseende behandling med allmän
NSAID eller kortikosteroider vid tecken på smärta. Vid mycket allvarliga ögonskador, exempelvis
djupgående ulcer eller perforation, förordas avlivning av djurskyddsskäl. |
|---|