Ivermektinbehandling av svenska hästar naturligt infekterade med cyathostominer
Små blodmaskar, cyathostominer, är hästens vanligaste inälvsparasit. Parasiterna har en direkt livscykel som innefattar både ett frilevande stadium på betesmark samt utveckling och förökning inne i värddjuret. Smittan sprids framför allt på betesmark, och samtliga hästar som betar gräs har någon...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2022
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17581/ |
| Sumario: | Små blodmaskar, cyathostominer, är hästens vanligaste inälvsparasit. Parasiterna har en direkt
livscykel som innefattar både ett frilevande stadium på betesmark samt utveckling och förökning
inne i värddjuret. Smittan sprids framför allt på betesmark, och samtliga hästar som betar gräs har
någon gång under sin livstid varit infekterade av cyathostominer. Parasiten ger sällan upphov till
allvarlig sjukdom, men vid massivt utträde av ett stort antal larver ur tarmslemhinnan kan hästen
drabbas av ett sjukdomstillstånd som kallas för larval cyathostominos. Det är ett akut tillstånd som
kan leda till fatal diarré.
Till följd av ett extensivt avmaskningsprogram under många års tid, där samtliga hästar avmaskats
med jämna mellanrum för att minska förekomsten av Strongylus vulgaris, finns numera en utbredd
anthelmintikaresistens hos cyathostominer. Bensimidazoler och pyrantel, som är två av de läkemedel som en gång haft god effekt mot cyathostominer, har numera bristfällig effekt. Försämrad
effekt kan ses runt om i hela världen, inklusive Sverige. Ivermektin har tidigare haft fortsatt god
effekt, men första tecken på resistensutveckling kan ses även mot denna substans.
Syftet med den här studien var att undersöka effekten av ivermektin mot cyathostominer hos hästar
i Sverige, samt att sammanställa vilka avmaskningsrutiner och förebyggande åtgärder som tillämpades på de deltagande gårdarna. Effekten av ivermektin undersöktes genom att ta träckprov på 17
svenska gårdar en gång i veckan under åtta veckors tid för att undersöka Fecal Egg Count Reduction
Test (FECRT) och Egg Reappearance Period (ERP). Försämrad FECR definierades som effekt <95
% med ett lägre 95 % konfidensintervall <90 % 14 dagar efter avmaskning. ERP definierades på två
sätt i den här studien: 1) Den vecka efter avmaskning då medeltalet ägg i besättningen åter överstiger
100 EPG och 2) Den vecka efter avmaskning då medeltalet ägg i besättningen överstiger 10 % av
ursprungsmängden, det vill säga när läkemedlets effekt understiger 90 %. I den här studien ansågs
ERP vara förkortad om den var kortare än sex veckor.
Effekten efter avmaskning var god på de flesta deltagande gårdarna. På 2 av 17 gårdar sågs
försämrad FECR med 92,4 % respektive 93,6 % effekt och nedre konfidensintervall <90 %. För att
säkerställa att resistens faktiskt föreligger bör undersökningen upprepas på de två gårdarna. Två
deltagande gårdar uppvisade förkortad ERP <6 veckor. På 12 av 17 gårdar sågs ERP ≥8 veckor,
vilket innebär att effekten är god och ingen tendens till resistensutveckling ses. Inga statistiskt signifikanta samband kunde påvisas mellan försämrad läkemedelseffekt och vilka förebyggande åtgärder
eller avmaskningsrutiner som tillämpades på de deltagande gårdarna.
Resultaten från den här studien antyder att effekten av ivermektin mot cyathostominer kan ha börjat
avta i Sverige, vilket följer samma mönster som i resten av världen. Eftersom det råder osäkerhet
kring om och när ny anthelmintika kan finnas tillgänglig bör framtidens fokus skiftas mot andra
förebyggande åtgärder, och att utbilda djurägare och veterinärer om vikten av god beteshygien och
dess roll i att minska smittspridning. |
|---|