Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni
Giardia duodenalis är en flagellat som koloniserar främre tunntarmen och det är en vanlig parasit hos hundar över hela världen. Symptombilden vid giardiainfektion varierar då patogenesen för giardiasis är multifaktoriell och beror på faktorer hos både värddjuret och parasiten. G. duodenalis kan an...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Giardia duodenalis är en flagellat som koloniserar främre tunntarmen och det är en vanlig parasit
hos hundar över hela världen. Symptombilden vid giardiainfektion varierar då patogenesen för giardiasis är multifaktoriell och beror på faktorer hos både värddjuret och parasiten. G. duodenalis kan
anses som en opportunistisk parasit som ge upphov till kronisk intermittent diarré vid exempelvis
stress och nedsatt immunförsvar. Idag finns inga godkända preparat för behandling av Giardia spp.
hos hund. Läkemedelsverket rekommenderar dock behandling med fenbendazol (50 mg q24h) i trefem dagar eller metronidazol (25 mg/kg q12h) i fem-sju dagar. Studiens syfte var att diagnostisera
och behandla G. duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni med olika behandlingsprotokoll
samt att följa behandlingsresultatet under och/eller efter avslutad behandling.
Studien omfattade 28 vuxna beaglehundar som ägs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU, Ultuna, Uppsala), av vilka några uppvisade kronisk intermittent diarré. När feces från samtliga hundarna analyserades visade 18/28 (64 %) förekomst av giardiacystor med zinksulfatflotation och immunofluorescens. Inga andra parasiter detekterades. Vidtagna åtgärder omfattade farmakologisk behandling, miljösanering och utökade hygienrutiner. I första behandlingsomgången behandlades hundarna med fenbendazol (50 mg/kg q24h) i tio dagar. I samband med saneringen av hundrummen
och rastgårdarna,mitt under behandlingsperioden, schamponerades också hundarna. Resultatet följdes upp genom daglig provtagning av nio utvalda hundar under behandlingen och under de efterföljande elva dagarna. Under de tre sista dagarna av behandlingen var samtliga hundar fria från G.
duodenalis, men redan första dagen efter avslutad behandling påvisades åter cystor i feces från tre
hundar. Efter nio dagar påvisades cystor hos 8/9 hundar och behandlingen bedömdes misslyckad.
Det finns flera anledningar som kan förklara ofullständig effekt av en läkemedelsbehandling, bland
annat exempel en minskad känslighet eller resistens hos parasiten.
Vid andra behandlingen administrerades en kombination av fenbendazol (50 mg/kg q24h) och
metronidazol (15 mg/kg q12h) i tio dagar. Liknande hygienåtgärder som tidigare vidtogs, men vid
andra behandlingsomgången togs endast avföringsprover efter avslutad behandling. Samtliga nio
utvalda hundar var negativa både två-fyra och sju dagar efter avslutad behandling vilket tolkades
som ett lyckat behandlingsresultat. Fyra och elva veckor efter avslutad behandling upptäcktes dock
återigen giardiacystor hos 5/26 hundar (19 %). Ett fåtal hundar hade troligtvis återinfekterades med
cystor från miljön. Vid studiens slut var förekomsten av giardiapositiva hundar betydligt lägre än
vid studiens start och hundarna var dessutom kliniskt bättre. Ytterligare behandling var därför inte
aktuellt.
Denna studie visar hur svårt det kan vara att bli fri från G. duodenalis. från en hundkoloni, bland
annat på grund av att det är svårt att fullständigt avlägsna parasiten från miljön. Behandling med
fenbendazol i kombination metronidazol visades ge ett bättre behandlingsresultat än vid enbart fenbendazol. Resultaten i denna studie tyder på att behandlingstiden kan behöva förlängas från tre-fem
dagar som idag rekommenderas till sju-tio dagar, framför allt vid behandling av en grupp hundar.
Kombinationsbehandling kan vara ett alternativ vid svårbehandlade infektioner eller vid behandling
av en grupp hundar, men bör inte användas till enskilda individer som rutin på grund av risk för
resistensutveckling. Symptomfria hundar ska inte behandlas rutinmässigt eftersom G. duodenalis
kan betraktas som en opportunistisk parasit. Sammanfattningsvis är det svårt att eliminera G. duodenalis från en hundkoloni trots behandling med fenbendazol och metronidazol inklusive intensivt
saneringsarbete. Orsaken kan bero på en bristande effekt av läkemedel, återinfektion eller båda två. |
|---|