Sambandet mellan våld mot husdjur och våld i nära relationer
Forskning har visat att det finns ett samband mellan våld i nära relationer och våld mot husdjur. I studier där man haft kontakt med utsatta kvinnor sågs att ca 2/3 av dessa har nämnt att även ett husdjur har varit utsatt av dennes partner. Våldet mot husdjuren i hemmet är ett sätt för förövaren att...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17399/ |
| Sumario: | Forskning har visat att det finns ett samband mellan våld i nära relationer och våld mot husdjur. I studier där man haft kontakt med utsatta kvinnor sågs att ca 2/3 av dessa har nämnt att även ett husdjur har varit utsatt av dennes partner. Våldet mot husdjuren i hemmet är ett sätt för förövaren att utöva makt och sätter den utsatta i en position där man inte vågar lämna hemmet, eller återvänder när man lyckats lämna. Veterinärerna är en av de yrkesgrupper som i sina roller träffar på utsatta djur samt människor. Det är därför av mycket stor vikt att veterinärer och annan djurhälsopersonal har kunskap kring sambandet och hur man hanterar ett sådant fall både i form av social kompetens, kun-skaper kring diagnostisering och dokumentation av NAI (Non-Accidental-Injuries), samt vilka myndigheter som ska kontaktas för vidare hantering. För att ta reda på vilka kun-skaper Sveriges veterinärer hade om våld mot djur och sambandet med våld i nära relat-ioner skickades en webenkät ut via Sveriges Veterinärförbund (SVF). Enkäten bestod av 19 slutna frågor, där möjligheten till egna reflektioner fanns i öppna kommentarsfält un-der respektive fråga. Enkäten togs fram i enlighet med vedertagen litteraturmetodik för att säkerställa att den höll hög validitet och reliabilitet. Enkäten skickades ut till SVF:s alla medlemmar, 2627 av landets 5378 legitimerade veterinärer (2019), och besvarades av 396 respondenter, vilket utgjorde en svarsfrekvens på 15%. Resultaten visade att medve-tenheten kring sambandet var generellt hög bland respondenterna. Däremot fanns det brister i kunskaper vad gäller identifiering, diagnostisering samt dokumentering av NAI, vilka myndigheter som skall kontaktas samt hur man ska förhålla sig i en situation på kliniken där man misstänker våld i nära relationer. Resultaten visade också att större an-delen respondenter ansåg att de inte fått utbildning kring detta ämne under sin veterinär-utbildning och att det inte heller finns information/utbildning tillgänglig på deras arbets-platser. Vidare visade resultaten att bristen på handlingsplaner/riktlinjer på arbetsplatserna är höga, vilket i sin tur tillsammans med bristande kunskaper kring sambandet, och NAI, leder till att många veterinärer inte anser sig kunna avgöra vad som skulle kunna vara ett fall av våld mot husdjur och/eller människa. Detta leder till att mörkertalet kring hur många fall som kommer in till veterinärer kan vara stort. För att stärka veterinärernas roller i dessa situationer krävs att mer resurser läggs på ytterligare utbildning under veteri-närutbildningen samt att fler kliniker använder sig av det materialet som tagits fram i ämnet för att möjliggöra kompetensutveckling och utbyta kunskap på och mellan arbets-platser. Det finns bland annat framtaget kunskapsmaterial och en handlingsplan för klini-ker, och kliniker kan beställa utbildning hos organisationen Se sambandet. Vidare skulle det också vara av stort intresse att mobilisera alla instanser som på något sätt är delaktiga i dessa processer, såsom polis, länsstyrelse, kvinnojourer, med flera för att tydliggöra an-svarsområden samt förbättra samarbetet mellan dem. |
|---|