Djurägarens upplevelser i samband med avlivning av hund
Att avliva sitt djur är ett beslut som många djurägare en dag kommer att behöva ta, hur ont det än gör. Med anledning av denna svåra stund är det av största vikt att det görs på rätt sätt samt att hänsyn tas till djurägarens önskningar för att göra upplevelsen, trots ändamålet, så bra som möjligt...
| Main Authors: | , |
|---|---|
| Format: | First cycle, G2E |
| Language: | Swedish Swedish |
| Published: |
2021
|
| Subjects: | |
| Online Access: | https://stud.epsilon.slu.se/16958/ |
| Summary: | Att avliva sitt djur är ett beslut som många djurägare en dag kommer att behöva ta,
hur ont det än gör. Med anledning av denna svåra stund är det av största vikt att det
görs på rätt sätt samt att hänsyn tas till djurägarens önskningar för att göra
upplevelsen, trots ändamålet, så bra som möjligt. För att möjliggöra detta krävs
kunskap kring de upplevelser djurägare har från avlivningar de närvarat vid.
Detta kandidatabete gjordes med anledning av den bristande kunskap som finns
gällande djurägares upplevelser i samband med avlivning av hund. Syftet avsåg att
skapa en bild av dessa upplevelser och känslor, och på vilket sätt man som
djurhälsopersonal kan påverka dessa. Studien består av en litteraturstudie och en
enkätstudie, vilken skickades ut i 30 hundgrupper på sociala medier. De enkäter
som var ofullständiga, rörde sig om andra djurslag än hund samt de enkäter där
djurägaren inte närvarat vid avlivning exkluderades, vilket resulterade i 977
användbara enkäter. Frågorna utformades för att bilda en uppfattning om hur
djurägare upplevt hela processen från bokning av avlivning till omhändertagande
av kroppen efteråt, samt hur stor roll personalen hade i dessa upplevelser.
Med förväntningarna att majoriteten utav enkäterna skulle redogöra för specifika
negativa händelser, pekar studiens resultat på att majoriteten av respondenterna har,
förutom sorgen från förlusten av sin hund, överhängande positiva upplevelser från
hela processen. Upplevelserna i samband med avlivningstillfället varierade mellan
respondenterna, där sorg, tomhet och förtvivlan var de mest förekommande. Något
som uppmärksammade författarna var att 83 % av respondenterna inte blev
erbjudna någon form av stöd/kontakt efter avlivningen vilket studien antyder att det
finns ett behov av. Av de negativa upplevelserna som uppdagas i enkäterna visar
många av dem på ett samband med bristande kommunikation. Eftersom
kommunikation och interaktion med djurägaren är en grundläggande aspekt inom
djurhälsovården, kan en förbättring av detta resultera i en förbättring av vården som
tillfredsställer alla parter. |
|---|