Utförandet av klovård på hund och dess utmaningar
Klovård är en nödvändig och profylaktisk åtgärd i hundägarskapet för att undvika vardagsskador relaterade till klorna. Dock omnämns klovård enbart flyktigt i litteratur och forskning trots rapporter från Jordbruksverket som visar på att bristen på klovård är en bidragande orsak till försämrad dju...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/16949/ |
| Sumario: | Klovård är en nödvändig och profylaktisk åtgärd i hundägarskapet för att undvika vardagsskador
relaterade till klorna. Dock omnämns klovård enbart flyktigt i litteratur och forskning trots rapporter
från Jordbruksverket som visar på att bristen på klovård är en bidragande orsak till försämrad
djurvälfärd. En undersökning gjord av Agria Djurförsäkringar och Sveriges veterinärförbund
redovisar dessutom en ökning av vardagsskador de senaste åren.
Detta kandidatarbete ämnar att genom en enkätundersökning ta reda på hur klovården av hund
utförs i hemmiljö och hundägares motivation till momentet, vilka svårigheter som hundägare står
inför, faktorer som kan vara orsaken till uppkomst av svårighet, vilka förändringar eller strategier
som kan användas för att underlätta klovården samt diskutera vilken roll djursjukvården spelar inom
ämnet.
Resultatet visade att deltagande hundägare ofta utför klovården på sin hund själva och att
majoriteten främst använde sig av en klotång för att utföra momentet. Svårigheter som framkom var
framförallt en ovilja hos hunden att genomföra momentet, exempelvis en ovilja att få tassarna
fasthållna, att hundägare var rädda att göra fel eller att hundägarens egna förmågor var bristfälliga.
Med bristfällig egen förmåga menades att deras egen fysik försvårade momentet, så som exempelvis
nedsatt syn. Utmärkande var att oavsett vilken svårighetsgrad hundägare upplevde vid klovård, så
var det samma typ av problem som förekom, men i olika stor omfattning. Svårigheterna
kompenserades till stor del genom användandet av olika hjälpmedel så som intränad frivillig
hantering, godisbelöning, hjälpmedel för att se bättre, eller genom ett samarbete med en annan
person. I många fall hade svårigheter vid klovård också minskat genom en habituering över tid. Den
mest förekommande orsaken till ökad svårighet som hundägare uppgav var att de råkat klippa i
pulpan och att klovården därefter blivit svårare.
Det framkom att den vanligast använda positionen vid klovård, hunden liggande på sidan, inte
var densamma som den position som vanligen användes av de hundägare som lät hunden välja
position själv eller som aktivt hade skiftat position i ett försök att underlätta klovården.
Framträdande förändringar som kan anses underlätta upplevda svårigheter över tid var frekvent
klovårdsutövande, frivillig hantering och att endast klippa klor under tiden hunden vilade eller var
trött. Diskussionen hade dock kunnat komma till tydligare slutsatser om enkäten hade visat på orsak
och verkan, men frågorna var inte tillräckligt djupgående för att kunna insamla den typen av
information.
Hundägare som stötte på problem vid klovård tenderade att inte vända sig till djursjukvården för
råd och hjälp i lika stor utsträckning som de vände sig till bekanta med hundvana, uppfödare eller
internet. För att utveckla djursjukvårdens roll i att underlätta klovård för hundägare, samt för att
underlätta momentet klovård för både hundägare och hundar i vardagen, behövs vidare studier inom
ämnet. |
|---|