Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni
Giardia duodenalis är en flagellat som koloniserar främre tunntarmen och det är en vanlig parasit hos hundar över hela världen. Symptombilden vid giardiainfektion varierar då patogenesen för giardiasis är multifaktoriell och beror på faktorer hos både värddjuret och parasiten. G. duodenalis kan an...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | H3 |
| Language: | Swedish Inglés |
| Published: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2021
|
| Subjects: |
| _version_ | 1855572746937827328 |
|---|---|
| author | Svensson, Julia |
| author_browse | Svensson, Julia |
| author_facet | Svensson, Julia |
| author_sort | Svensson, Julia |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Giardia duodenalis är en flagellat som koloniserar främre tunntarmen och det är en vanlig parasit
hos hundar över hela världen. Symptombilden vid giardiainfektion varierar då patogenesen för giardiasis är multifaktoriell och beror på faktorer hos både värddjuret och parasiten. G. duodenalis kan
anses som en opportunistisk parasit som ge upphov till kronisk intermittent diarré vid exempelvis
stress och nedsatt immunförsvar. Idag finns inga godkända preparat för behandling av Giardia spp.
hos hund. Läkemedelsverket rekommenderar dock behandling med fenbendazol (50 mg q24h) i trefem dagar eller metronidazol (25 mg/kg q12h) i fem-sju dagar. Studiens syfte var att diagnostisera
och behandla G. duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni med olika behandlingsprotokoll
samt att följa behandlingsresultatet under och/eller efter avslutad behandling.
Studien omfattade 28 vuxna beaglehundar som ägs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU, Ultuna, Uppsala), av vilka några uppvisade kronisk intermittent diarré. När feces från samtliga hundarna analyserades visade 18/28 (64 %) förekomst av giardiacystor med zinksulfatflotation och immunofluorescens. Inga andra parasiter detekterades. Vidtagna åtgärder omfattade farmakologisk behandling, miljösanering och utökade hygienrutiner. I första behandlingsomgången behandlades hundarna med fenbendazol (50 mg/kg q24h) i tio dagar. I samband med saneringen av hundrummen
och rastgårdarna,mitt under behandlingsperioden, schamponerades också hundarna. Resultatet följdes upp genom daglig provtagning av nio utvalda hundar under behandlingen och under de efterföljande elva dagarna. Under de tre sista dagarna av behandlingen var samtliga hundar fria från G.
duodenalis, men redan första dagen efter avslutad behandling påvisades åter cystor i feces från tre
hundar. Efter nio dagar påvisades cystor hos 8/9 hundar och behandlingen bedömdes misslyckad.
Det finns flera anledningar som kan förklara ofullständig effekt av en läkemedelsbehandling, bland
annat exempel en minskad känslighet eller resistens hos parasiten.
Vid andra behandlingen administrerades en kombination av fenbendazol (50 mg/kg q24h) och
metronidazol (15 mg/kg q12h) i tio dagar. Liknande hygienåtgärder som tidigare vidtogs, men vid
andra behandlingsomgången togs endast avföringsprover efter avslutad behandling. Samtliga nio
utvalda hundar var negativa både två-fyra och sju dagar efter avslutad behandling vilket tolkades
som ett lyckat behandlingsresultat. Fyra och elva veckor efter avslutad behandling upptäcktes dock
återigen giardiacystor hos 5/26 hundar (19 %). Ett fåtal hundar hade troligtvis återinfekterades med
cystor från miljön. Vid studiens slut var förekomsten av giardiapositiva hundar betydligt lägre än
vid studiens start och hundarna var dessutom kliniskt bättre. Ytterligare behandling var därför inte
aktuellt.
Denna studie visar hur svårt det kan vara att bli fri från G. duodenalis. från en hundkoloni, bland
annat på grund av att det är svårt att fullständigt avlägsna parasiten från miljön. Behandling med
fenbendazol i kombination metronidazol visades ge ett bättre behandlingsresultat än vid enbart fenbendazol. Resultaten i denna studie tyder på att behandlingstiden kan behöva förlängas från tre-fem
dagar som idag rekommenderas till sju-tio dagar, framför allt vid behandling av en grupp hundar.
Kombinationsbehandling kan vara ett alternativ vid svårbehandlade infektioner eller vid behandling
av en grupp hundar, men bör inte användas till enskilda individer som rutin på grund av risk för
resistensutveckling. Symptomfria hundar ska inte behandlas rutinmässigt eftersom G. duodenalis
kan betraktas som en opportunistisk parasit. Sammanfattningsvis är det svårt att eliminera G. duodenalis från en hundkoloni trots behandling med fenbendazol och metronidazol inklusive intensivt
saneringsarbete. Orsaken kan bero på en bristande effekt av läkemedel, återinfektion eller båda två. |
| format | H3 |
| id | RepoSLU16443 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | swe Inglés |
| publishDate | 2021 |
| publishDateSort | 2021 |
| publisher | SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) |
| publisherStr | SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU164432021-02-18T02:03:10Z Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni Diagnosis and treatment of Giardia duodenalis in a naturally infected dog colony. Svensson, Julia Giardia hund behandling fenbendazol metronidazol Giardia duodenalis är en flagellat som koloniserar främre tunntarmen och det är en vanlig parasit hos hundar över hela världen. Symptombilden vid giardiainfektion varierar då patogenesen för giardiasis är multifaktoriell och beror på faktorer hos både värddjuret och parasiten. G. duodenalis kan anses som en opportunistisk parasit som ge upphov till kronisk intermittent diarré vid exempelvis stress och nedsatt immunförsvar. Idag finns inga godkända preparat för behandling av Giardia spp. hos hund. Läkemedelsverket rekommenderar dock behandling med fenbendazol (50 mg q24h) i trefem dagar eller metronidazol (25 mg/kg q12h) i fem-sju dagar. Studiens syfte var att diagnostisera och behandla G. duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni med olika behandlingsprotokoll samt att följa behandlingsresultatet under och/eller efter avslutad behandling. Studien omfattade 28 vuxna beaglehundar som ägs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU, Ultuna, Uppsala), av vilka några uppvisade kronisk intermittent diarré. När feces från samtliga hundarna analyserades visade 18/28 (64 %) förekomst av giardiacystor med zinksulfatflotation och immunofluorescens. Inga andra parasiter detekterades. Vidtagna åtgärder omfattade farmakologisk behandling, miljösanering och utökade hygienrutiner. I första behandlingsomgången behandlades hundarna med fenbendazol (50 mg/kg q24h) i tio dagar. I samband med saneringen av hundrummen och rastgårdarna,mitt under behandlingsperioden, schamponerades också hundarna. Resultatet följdes upp genom daglig provtagning av nio utvalda hundar under behandlingen och under de efterföljande elva dagarna. Under de tre sista dagarna av behandlingen var samtliga hundar fria från G. duodenalis, men redan första dagen efter avslutad behandling påvisades åter cystor i feces från tre hundar. Efter nio dagar påvisades cystor hos 8/9 hundar och behandlingen bedömdes misslyckad. Det finns flera anledningar som kan förklara ofullständig effekt av en läkemedelsbehandling, bland annat exempel en minskad känslighet eller resistens hos parasiten. Vid andra behandlingen administrerades en kombination av fenbendazol (50 mg/kg q24h) och metronidazol (15 mg/kg q12h) i tio dagar. Liknande hygienåtgärder som tidigare vidtogs, men vid andra behandlingsomgången togs endast avföringsprover efter avslutad behandling. Samtliga nio utvalda hundar var negativa både två-fyra och sju dagar efter avslutad behandling vilket tolkades som ett lyckat behandlingsresultat. Fyra och elva veckor efter avslutad behandling upptäcktes dock återigen giardiacystor hos 5/26 hundar (19 %). Ett fåtal hundar hade troligtvis återinfekterades med cystor från miljön. Vid studiens slut var förekomsten av giardiapositiva hundar betydligt lägre än vid studiens start och hundarna var dessutom kliniskt bättre. Ytterligare behandling var därför inte aktuellt. Denna studie visar hur svårt det kan vara att bli fri från G. duodenalis. från en hundkoloni, bland annat på grund av att det är svårt att fullständigt avlägsna parasiten från miljön. Behandling med fenbendazol i kombination metronidazol visades ge ett bättre behandlingsresultat än vid enbart fenbendazol. Resultaten i denna studie tyder på att behandlingstiden kan behöva förlängas från tre-fem dagar som idag rekommenderas till sju-tio dagar, framför allt vid behandling av en grupp hundar. Kombinationsbehandling kan vara ett alternativ vid svårbehandlade infektioner eller vid behandling av en grupp hundar, men bör inte användas till enskilda individer som rutin på grund av risk för resistensutveckling. Symptomfria hundar ska inte behandlas rutinmässigt eftersom G. duodenalis kan betraktas som en opportunistisk parasit. Sammanfattningsvis är det svårt att eliminera G. duodenalis från en hundkoloni trots behandling med fenbendazol och metronidazol inklusive intensivt saneringsarbete. Orsaken kan bero på en bristande effekt av läkemedel, återinfektion eller båda två. Giardia duodenalis are flagellate protozoans that colonizes the upper small intestine and a common parasite among dogs around the world. Since the mechanisms for the pathogenesis for giardiasis is multifactorial, depending on both the host and parasite, the symptoms can vary a lot. Chronic intermittent diarrhea is a common clinical sign. However, a great amount of dogs are asymptomatic as well. There is no medical treatment on dogs for G. duodenalis, but fenbendazole (50 mg q24h) for three-five days and metronidazole (25 mg/kg q12h) for five-seven days are recommended by the Swedish Medical Products Agency. The purpose of this study was to diagnose parasite occurrence, treat and monitor the efficacy of two treatments against G. duodenalis in a naturally infected dog colony. The occurrence of parasite was monitored under and after the first treatment but only after the second treatment. 28 adult dogs (beagles) owned by the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU, Ultuna, Uppsala) were included in the study. Some of the dogs in the colony were suffering from chronic intermittent diarrhea and all of the dogs were therefore screened for G. duodenalis and other gastrointestinal parasites at the beginning of the study. 18/28 (64%) of the dogs showed occurrence of G. duodenalis with zinc sulfate flotation technique and immunofluorescence, but no other parasite was found. The trials included medical treatment and extensive hygiene measures. At the first treatment all dogs were treated with fenbendazole (50 mg/kg q24h) for ten days and in the middle of the treatment all rooms and outdoor areas were cleaned and the dogs were shampooed. Nine dogs were sampled daily throughout the treatment and during the following eleven days. During the last three days of treatment no cysts were detected, however the first day after treatment cysts were found in three of the dogs. Nine days after treatment 8/9 tested positive and treatment was therefore considered unsuccessful. There are many possible reasons why there is a lack of efficacy of a treatment, such as variability in drug susceptibility, resistance or immunosuppression etcetera. All the dogs were treated with a combination of fenbendazole (50 mg/kg q 24h) and metronidazole (15 mg/kg q12h) for ten days at the second trial and similar hygiene measures were performed as before. The same nine dogs were tested twice shortly after the treatment and the result showed a successful treatment since no cysts were detected. However, both four and eleven weeks after the treatment cysts were detected in feces from 5/26 dogs (19%). Since the dogs initially were free from the parasite, they probably were re-infected from the environment. The prevalence was significantly lower after the second treatment than in the beginning of the study. All dogs were also clinically better at the end of the study and therefore no further treatment was started. This study shows how challenging it is to eliminate G. duodenalis in a dog colony, especially from the environment. A combination of fenbendazole and metronidazole was shown to give a better result than fenbendazole alone. The results in this study indicates that some infections need longer treatment to eliminate G. duodenalis than three to five days as recommended. A longer treatment (e.g. seven to ten days) may be an option for treating dogs that are housed in groups. A combined treatment with metronidazol can be used in case of a lack of efficacy of fenbendazol. Asymptomatic dogs should not be treated because of the potential risk for resistance selection and moreover since G. duodenalis can be considered as an opportunist microorganism. In summary, even though a colony of dogs are treated with fenbendazol and metronidazol together with excessive hygiene measures, it is hard to completely eliminate G. duodenalis because of risk for re-infection and possibly due to lack of efficacy of drug. SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) 2021 H3 swe eng https://stud.epsilon.slu.se/16443/ |
| spellingShingle | Giardia hund behandling fenbendazol metronidazol Svensson, Julia Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt infekterad hundkoloni |
| title | Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| title_full | Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| title_fullStr | Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| title_full_unstemmed | Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| title_short | Diagnos och behandling av Giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| title_sort | diagnos och behandling av giardia duodenalis i en naturligt
infekterad hundkoloni |
| topic | Giardia hund behandling fenbendazol metronidazol |