Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit
Hälta är den näst vanligaste orsaken till att djurägare idag söker veterinärvård för sina hundar. Kronisk ledsmärta sekundärt till osteoartrit (OA) ger kliniska tecken som stelhet, hälta och motvillighet att röra sig. Smärtan behandlas vanligen farmakologiskt med icke-steroida antiinflammatoriska...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15872/ |
| _version_ | 1855572652449595392 |
|---|---|
| author | Wanler, Linnea |
| author_browse | Wanler, Linnea |
| author_facet | Wanler, Linnea |
| author_sort | Wanler, Linnea |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Hälta är den näst vanligaste orsaken till att djurägare idag söker veterinärvård för sina hundar.
Kronisk ledsmärta sekundärt till osteoartrit (OA) ger kliniska tecken som stelhet, hälta och
motvillighet att röra sig. Smärtan behandlas vanligen farmakologiskt med icke-steroida
antiinflammatoriska medel (NSAID’s). Dessa läkemedel kan tyvärr medföra allvarliga
biverkningar så som magsår, kräkningar, diarré samt njur- och leverskador. Biverkningarna kan
leda till att hundar med OA inte kan få tillräcklig smärtlindring på grund av att
långtidsbehandling med NSAID’s inte är möjlig. Det finns icke-farmakologiska alternativ och
komplement till NSAID-behandling så som viktkontroll, aktiv träning, stretching, akupunktur,
massage, rörelseomfångsövningar och Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS) men det
finns endast begränsad dokumentation om metodernas effekt.
Syftet med det här examensarbetet var att undersöka om TENS har en smärtlindrande effekt på
hundar med OA, detta för att hitta en alternativ smärtlindring för de hundar som inte kan
behandlas med NSAID’s. Effekten av TENS utvärderades med aktivitetsmonitorer som fästes
i hundanas halsband och med dessa mättes hundarnas fysiska aktivitet under studien.
Försöket var upplagt som en cross-over-studie där hundarna verkade som sina egna kontroller.
Totalt medverkade 13 hundar med OA av olika kön, ålder, ras, vikt och lokalisation av OA.
Hundarna behandlades med både aktiv och inaktiv TENS under 40 minuter dagligen i 7 – 10
dagar. Vilka hundar som fick aktiv respektive inaktiv behandling bestämdes genom
slumpmässigt urval.
Utifrån examensarbetets litteraturstudie finns det ett teoretiskt underlag för att TENS skulle
kunna vara ett alternativ till farmakologisk behandling av ledsmärta hos hund. Resultatet från
den kliniska studien indikerade dock ingen övervägande statistiskt signifikant skillnad avseende
fysisk aktivitetsnivå vid jämförelse av TENS- och placebobehandling.
I aktivitetskategorin ”very vigorous” sågs en ökning under perioden ”behandling aktiv” jämfört
med ”innan aktiv behandling” (medelvärden: 3,44 h och 3,65 h, p=0,04). När motsvarande
jämförelse gjordes för de två sista gemensamma dagarna i varje period fanns en signifikant
skillnad när baslinje innan placebo jämfördes med ”behandling placebo” i aktivitetskategorin
”sedentary” (medelvärden: 11,10 h och 10,29 h, p=0,04).
Det totala antalet minuter (under alla dagar) i varje aktivitetskategori jämfördes. Då
medelvärden för ”baslinje 1” och ”baslinje 2” jämfördes var aktivitetsnivån under baslinje 1
signifikant mindre i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden: 64,08 h och 89.04 h,
p=0,0005) och ”very vigorous” (medelvärden: 21,36 h och 34,8 h, p=0,03). Medelvärden för
baslinje innan aktiv behandling var signifikant större än för ”behandling aktiv” för
aktivitetskategorierna ”mild-moderate” (medelvärden: 13,9 h och 10,08 h; p=0,03) och
”vigorous” (medelvärden: 4,2 h och 3,38 h, p=0,04). Medelvärden motsvarande baslinje innan
placebo jämfördes med ”behandling placebo” för hundarna i omgång ett i aktivitetskategorin
”sedentary” (medelvärden: 90,48 h och 75,12 h, p=0,03).
När procentsatsen ”andel minuter av det totala antalet minuter spenderade i varje
aktivitetskategori” jämfördes fanns tre signifikanta skillnader. När ”baslinje 1 och baslinje 2”
jämfördes i aktivitetskategorin ”sedentary” var skillnaden signifikant (medelvärden: 61,07 %
och 64,0%, p=0,03). Följaktligen skedde en ökning under perioden ”baslinje 2”. När värden
motsvarande baslinje innan aktiv behandling jämfördes med ”behandling aktiv” i
aktivitetskategorin ”sedentary” var skillnaden signifikant (medelvärden: 63,96 % och 64,66 %,
p=0,018). För hundarna i omgång två fanns en signifikant skillnad när baslinje innan aktiv
behandling jämfördes med ”behandling aktiv” i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden:
57,02 % och 63,07%, p=0,052). Således skedde en ökning under perioden ”behandling aktiv”.
De signifikanta skillnaderna som fanns är dock för få för att kunna dra några slutsatser att det
fanns någon skillnad i aktivitetsnivå mellan TENS och placebo. |
| format | Second cycle, A2E |
| id | RepoSLU15872 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | Swedish swe |
| publishDate | 2020 |
| publishDateSort | 2020 |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU158722020-08-08T01:01:42Z https://stud.epsilon.slu.se/15872/ Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit Wanler, Linnea Animal diseases Hälta är den näst vanligaste orsaken till att djurägare idag söker veterinärvård för sina hundar. Kronisk ledsmärta sekundärt till osteoartrit (OA) ger kliniska tecken som stelhet, hälta och motvillighet att röra sig. Smärtan behandlas vanligen farmakologiskt med icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID’s). Dessa läkemedel kan tyvärr medföra allvarliga biverkningar så som magsår, kräkningar, diarré samt njur- och leverskador. Biverkningarna kan leda till att hundar med OA inte kan få tillräcklig smärtlindring på grund av att långtidsbehandling med NSAID’s inte är möjlig. Det finns icke-farmakologiska alternativ och komplement till NSAID-behandling så som viktkontroll, aktiv träning, stretching, akupunktur, massage, rörelseomfångsövningar och Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS) men det finns endast begränsad dokumentation om metodernas effekt. Syftet med det här examensarbetet var att undersöka om TENS har en smärtlindrande effekt på hundar med OA, detta för att hitta en alternativ smärtlindring för de hundar som inte kan behandlas med NSAID’s. Effekten av TENS utvärderades med aktivitetsmonitorer som fästes i hundanas halsband och med dessa mättes hundarnas fysiska aktivitet under studien. Försöket var upplagt som en cross-over-studie där hundarna verkade som sina egna kontroller. Totalt medverkade 13 hundar med OA av olika kön, ålder, ras, vikt och lokalisation av OA. Hundarna behandlades med både aktiv och inaktiv TENS under 40 minuter dagligen i 7 – 10 dagar. Vilka hundar som fick aktiv respektive inaktiv behandling bestämdes genom slumpmässigt urval. Utifrån examensarbetets litteraturstudie finns det ett teoretiskt underlag för att TENS skulle kunna vara ett alternativ till farmakologisk behandling av ledsmärta hos hund. Resultatet från den kliniska studien indikerade dock ingen övervägande statistiskt signifikant skillnad avseende fysisk aktivitetsnivå vid jämförelse av TENS- och placebobehandling. I aktivitetskategorin ”very vigorous” sågs en ökning under perioden ”behandling aktiv” jämfört med ”innan aktiv behandling” (medelvärden: 3,44 h och 3,65 h, p=0,04). När motsvarande jämförelse gjordes för de två sista gemensamma dagarna i varje period fanns en signifikant skillnad när baslinje innan placebo jämfördes med ”behandling placebo” i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden: 11,10 h och 10,29 h, p=0,04). Det totala antalet minuter (under alla dagar) i varje aktivitetskategori jämfördes. Då medelvärden för ”baslinje 1” och ”baslinje 2” jämfördes var aktivitetsnivån under baslinje 1 signifikant mindre i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden: 64,08 h och 89.04 h, p=0,0005) och ”very vigorous” (medelvärden: 21,36 h och 34,8 h, p=0,03). Medelvärden för baslinje innan aktiv behandling var signifikant större än för ”behandling aktiv” för aktivitetskategorierna ”mild-moderate” (medelvärden: 13,9 h och 10,08 h; p=0,03) och ”vigorous” (medelvärden: 4,2 h och 3,38 h, p=0,04). Medelvärden motsvarande baslinje innan placebo jämfördes med ”behandling placebo” för hundarna i omgång ett i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden: 90,48 h och 75,12 h, p=0,03). När procentsatsen ”andel minuter av det totala antalet minuter spenderade i varje aktivitetskategori” jämfördes fanns tre signifikanta skillnader. När ”baslinje 1 och baslinje 2” jämfördes i aktivitetskategorin ”sedentary” var skillnaden signifikant (medelvärden: 61,07 % och 64,0%, p=0,03). Följaktligen skedde en ökning under perioden ”baslinje 2”. När värden motsvarande baslinje innan aktiv behandling jämfördes med ”behandling aktiv” i aktivitetskategorin ”sedentary” var skillnaden signifikant (medelvärden: 63,96 % och 64,66 %, p=0,018). För hundarna i omgång två fanns en signifikant skillnad när baslinje innan aktiv behandling jämfördes med ”behandling aktiv” i aktivitetskategorin ”sedentary” (medelvärden: 57,02 % och 63,07%, p=0,052). Således skedde en ökning under perioden ”behandling aktiv”. De signifikanta skillnaderna som fanns är dock för få för att kunna dra några slutsatser att det fanns någon skillnad i aktivitetsnivå mellan TENS och placebo. Lameness is the second most common reason why pet owners seek veterinary care for their dogs. Chronic joint pain secondary to osteoarthritis (OA) gives clinical signs such as stiffness, lameness and reluctance to move. The pain is usually treated pharmacologically with nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs). Unfortunately these drugs can cause serious adverse effects such as gastric ulcers, vomiting, diarrhea, kidney and liver damage. The adverse effects can cause welfare problems for dogs with OA, because pain relief cannot be achieved as long-term treatment with NSAIDs is not possible. There are non-pharmacological alternatives and complements to NSAID treatment such as weight control, active exercise, stretching, acupuncture, massage, range of motion exercises and Transcutaneous Electric Nerve Stimulation (TENS). However, there is only limited documentation on the efficacy of these methods. The purpose of this master thesis was to investigate if TENS has a pain-relieving effect on dogs with OA and aims to find an alternative method for pain relief for those dogs that cannot be treated with NSAIDs. The pain-relieving effect of TENS was evaluated with activity monitors attached to the dog's collar, measuring the dog’s physical activity during the study. The trial was designed as a cross-over study where the dogs acted as their own control. A total of 13 dogs with OA participated. The dogs were of different sexes, age, breed, weight and had different location of OA. The dogs were treated with both active and inactive TENS for 40 minutes daily for 7-10 days. The order of active and inactive treatment in each dog was determined by random allocation. Based on the literature study of this master thesis, there is a theoretical basis for TENS to be an alternative to pharmacological treatment of joint pain in dogs. However, the results of the clinical study showed that there was no predominantly statistically significant difference in the physical activity level between TENS and placebo treatment. In the "very vigorous" activity category, there was an increase during the "treatment active" period compared to "before active treatment" (mean values: 3.44 h and 3.65 h, p = 0.04). When a similar comparison was made for the last two common days in each period, there was a significant difference when baseline before placebo was compared to "treatment placebo" in the ”sedentary” activity category (mean values: 11.10 h and 10.29 h, p = 0.04). The total number of minutes (during all days) in each activity category was compared. When mean values for "baseline 1" and "baseline 2" were compared, the activity level during ”baseline 1” was significantly less in the ”sedentary” activity category (mean values: 64.08 h and 89.04 h, p = 0.0005) and "very vigorous" activity category (mean values: 21.36 h and 34.8 h, p = 0.03). Mean baseline values before active treatment were significantly greater than for "active treatment" for the "mild-moderate" activity category (mean: 13.9 h and 10.08 h; p = 0.03) and ”vigorous” activity category (mean: 4,2 h and 3.38 h, p = 0.04). Mean baseline values before placebo were compared to "treatment placebo" for dogs in batch one in the ”sedentary” activity category (mean values: 90.48 h and 75.12 h, p = 0.03). When the percentage “minutes of total number of minutes spent in each activity category” was compared, there were three significant differences. When “baseline 1” and ”baseline 2” were compared in the ”sedentary” activity category, the difference was significant (mean: 61.07% and 64.0%, p = 0.03). Consequently, an increase occurred during the period "baseline 2". When values corresponding to baseline before active treatment were compared with "treatment active" in the ”sedentary” activity category, the difference was significant (mean values: 63.96% and 64.66%, p = 0.018). For dogs in batch two, there was a significant difference when baseline before active treatment was compared with "active treatment" in the ”sedentary” activity category (mean: 57.02% and 63.07%, p = 0.052). Thus, an increase occurred during the "treatment active" period. However, the significant differences found were too few to be able to draw conclusions that there was any difference in activity level between TENS and placebo. 2020-07-09 Second cycle, A2E NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/15872/1/wanler_l_200212.pdf Wanler, Linnea, 2020. Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit : utvärderat med aktivitetsmonitor. Second cycle, A2E. Uppsala: (VH) > Dept. of Clinical Sciences (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-715.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-15872 swe |
| spellingShingle | Animal diseases Wanler, Linnea Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title | Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title_full | Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title_fullStr | Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title_full_unstemmed | Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title_short | Har Transkutan Elektrisk Nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| title_sort | har transkutan elektrisk nervstimulering en smärtlindrande effekt på hundar med osteoartrit |
| topic | Animal diseases |
| url | https://stud.epsilon.slu.se/15872/ https://stud.epsilon.slu.se/15872/ |