Effekten av hanteringsträning på stressnivån hos hundar under klinisk undersökning
Stress och rädsla vid klinikbesök är ett vanligt problem för hundar, vilket riskerar att leda till att hundägare blir mindre benägna att uppsöka djurhälsovården. Syftet med detta arbete var att undersöka om regelbundna, korta träningspass i hantering kan bidra till att minska denna rädsla och str...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2020
|
| Materias: |
| Sumario: | Stress och rädsla vid klinikbesök är ett vanligt problem för hundar, vilket riskerar att leda till att
hundägare blir mindre benägna att uppsöka djurhälsovården. Syftet med detta arbete var att
undersöka om regelbundna, korta träningspass i hantering kan bidra till att minska denna rädsla och
stress. För att undersöka det utfördes en experimentell studie på åtta undervisningshundar
tillhörande Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Hundarna som ingick i studien var beaglar med en
ungefärlig ålder på två år. Vid studiens start uppvisade hundarna tecken på mild till allvarlig rädsla
eller stress vid hantering, vilket skulle kunna bero på att de vid ankomst till SLU var bristfälligt
hanterade. Studien innehöll två kliniska undersökningar separerade av en fem veckor lång period
med hanteringsträning tre till fem gånger i veckan. De kliniska undersökningarna innebar att en
veterinär utförde en grundlig status som inkluderade hjärtauskultation, andningsfrekvens, palpation,
rektaltemperatur, blodtrycksmätning samt blodprov. Vid de kliniska undersökningarna samlades
data om hundarnas beteende, bedömd stressnivå vid olika delar av undersökningen och de
fysiologiska parametrarna andningsfrekvens, hjärtfrekvens, blodtryck och temperatur.
Bedömningarna av hundarnas stressnivå och beteende gjordes i efterhand med hjälp av
videomaterial från undersökningarna. Varje träningstillfälle dokumenterades med information om
vad hunden hade tränats i för moment samt en bedömning av stressnivån. Alla bedömningar av
stressnivån gjordes med hjälp av skalan FAS, vilket är en förkortning för ”fear anxiety stress
spectrum”. FAS är en skala från noll till fem som beskriver olika beteenden, kroppshållningar och
ansiktsuttryck kopplade till stress och rädsla. En hund som bedöms som noll på skalan uppvisar inga
tecken på stress eller rädsla medan en hund som uppnår fem på skalan uppvisar allvarliga tecken på
stress eller rädsla med aggressiva beteenden.
Det var en signifikant skillnad i den bedömda stressnivån hos hundarna, både från den första till
den andra kliniska undersökningen (P <0,00002) och från det första till det sista träningstillfället (P
<0,0002). Vid en jämförelse av huruvida hundarna tog emot godis, frivilligt gick in i rummet och
frivilligt klev upp på bordet mellan den första och den andra kliniska undersökningen kunde ingen
signifikant skillnad ses (P = 0,5). Ingen signifikant skillnad kunde heller ses vid en jämförelse av de
fysiologiska parametrarna mellan den första och den andra kliniska undersökningen, varken i en
jämförelse inom varje specifik parameter eller i en jämförelse som inkluderade alla parametrarna.
Sammanfattningsvis visade studien på att hanteringsträning kan bidra till att minska en bedömd
stressnivå vid klinisk undersökning. Studien kunde däremot inte visa på några skillnader i
fysiologiska parametrar under den kliniska undersökningen som ägde rum efter perioden av
hanteringsträning jämfört med den undersökning som ägde rum före träningsperioden. Fortsatta
studier krävs för att utforska hanteringstränings effekt vid längre träningsprogram samt vid träning
av privatägda hundar. |
|---|