Miljöövervakning – en svår uppgift i utvecklingsländer
För att få kunskap om förändringar i miljön är miljöövervakning central. Miljöövervakning innebär återkommande studier av tillstånd, trender, effekter och processer i miljön – framför allt en uppföljning av människans påverkan. Under 1990-talet har undersökningar om miljöpåverkan intensifierats i...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Otro |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15429/ |
| Sumario: | För att få kunskap om förändringar i miljön är miljöövervakning central. Miljöövervakning innebär
återkommande studier av tillstånd, trender, effekter och processer i miljön – framför allt en
uppföljning av människans påverkan. Under 1990-talet har undersökningar om miljöpåverkan
intensifierats i hela världen, främst som en följd av FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 och det där
etablerade konceptet ”hållbar utveckling”. U-länders arbete med internationella konventioner har
utvecklats väl, men övervakning av lokal miljöpåverkan är fortfarande problematisk på grund av
bristande kunskap och ekonomiska resurser.
Syftet med denna studie är att undersöka förutsättningarna för och behovet av att bedriva
miljöövervakning i ett U-land med exempel från provinsen Oruro i Bolivia. Denna region kan
nämligen uppvisa tre för ett U-land typiska miljöproblem, varför studien kan ha en viss
allmängiltighet. Ett delsyfte är att undersöka landets miljölagstiftning eftersom den är en formell
förutsättning för samhällets miljöövervakning.
I studien diskuteras problem med att få till stånd en miljöövervakning och hur den skulle kunna
anpassas till skilda förutsättningar, både ekonomiskt, socialt och kunskapsmässigt i ett U-land. I
studien undersöks också några fall av miljöstörningar och det nationella arbete som Bolivia driver för
att kontrollera utsläpp. Jag har studerat tre fall av miljöstörande verksamhet, alla vanliga i många av
tredje världens länder. De är utsläpp (1) av främst tungmetaller från metallindustri, (2) av
bekämpningsmedel från jordbruk och (3) av olja, samtliga i Oruro. Studien genomfördes i Bolivia
under två månader.
Miljöövervakningen analyseras från två aspekter, dels med hänsyn till den politiska viljan dels
myndigheternas möjlighet till miljökontroll. I ett tredje avsnitt beskrivs den faktiska miljöövervakning
som bedrivs i Bolivia idag.
De internationella konventionernas målobjekt, t.ex. växthusgaserna, utgör inte något större problem i
Bolivia. Oavsett detta fungerar emellertid arbetet med internationella konventioner bra tack vare att
administrativa enheter på olika nivå decentraliserats och att de får ekonomiskt och tekniskt bidrag
direkt från andra länder. Detta betyder att den övervakning som bedrivs med utländska medel är mer
kontinuerlig jämfört med den nationella. Problemet är dock att finansieringen måste fortsätta för att
inte övervakningen skall upphöra.
På grundval av resultaten har jag kunnat konstatera att det i Bolivia inte finns någon nationell
miljöövervakning. De regionala miljöenheterna har, på grund av brist på pengar och kunskap, ingen
möjlighet att följa upp miljöundersökningar. Arbetet med lokal miljöpåverkan, som mer direkt skadar
befolkningen, har inte mycket stöd från utlandet eller internationella organisationer. |
|---|