Prevalens av frånskjutsasymmetri hos unghästar samt hästar som tävlar svår klass i hoppning och dressyr
Ortopediska problem, som ger upphov till hälta är den vanligaste orsaken till att hästar besöker veterinär och den största anledningen till att sporthästar tvingas avsluta sin tävlingskarriär tidigare än planerat. Ortopediska skador är således ett stort problem både för hästars välfärd men även e...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15881/ |
| Sumario: | Ortopediska problem, som ger upphov till hälta är den vanligaste orsaken till att hästar besöker
veterinär och den största anledningen till att sporthästar tvingas avsluta sin tävlingskarriär
tidigare än planerat. Ortopediska skador är således ett stort problem både för hästars välfärd
men även ekonomiskt för ryttare och hästägare. Tyvärr har tidigare studier kunnat visa att
överensstämmelsen mellan veterinärer när det gäller att identifiera låggradiga hältor på många
sätt är bristfällig. För att underlätta hältdiagnostiken har därför olika typer av objektiva
rörelsesystem tagits fram som komplement till den subjektiva hältbedömningen. Dessa
objektiva system är känsliga och gör det möjligt att identifiera små asymmetrier i hästens
rörelser.
I tidigare studier, där hästar som ansetts ohalta och välfungerande i träning av sina ägare har
mätts med det objektiva mätsystemet Lameness Locator har det visat sig att en stor andel av
hästarna visar lika stora asymmetrier som hästar som hältutreds på klinik för en hälta. Det som
fortfarande inte är helt utrett är huruvida dessa asymmetrier alltid är kopplade till smärta eller
om de även kan bero på en medfödd lateralitet. Det finns olika typer av rörelseasymmetrier hos
häst och en typ som enligt den senaste forskningen verkar vara mest frekvent förekommande
hos hästar som anses ohalta av sina ägare är en så kallad frånskjutsasymmetri från ett bakben.
Syftet med detta examensarbete var att undersöka prevalensen av frånskjutsasymmetri från ett
bakben hos hästar som tävlade svår klass i hoppning eller dressyr samt hos unghästar som var
avlade mot specifikt användningsområde. Hypotesen var att prevalensen av frånskjutsasymmetri skulle vara högre hos unghästarna jämfört med elithästarna. Avseende skillnad i
prevalens mellan disciplinerna var hypotesen att prevalensen skulle vara lägre hos dressyrhästarna jämfört med hopphästarna på elitnivå. Ytterligare en hypotes som testades var
huruvida det fanns en skillnad i prevalens mellan de olika unghästgrupperna. Hypotesen var
även att hästar som uppvisade en frånskjutsasymmetri på rakt spår i större utsträckning skulle
förstärka denna asymmetri med benet som ytterben jämfört med innerben vid longering.
Resultatet visade att 37 % av de 108 hästar som deltog i studien uppvisade en frånskjutsasymmetri från ett bakben. Efter att studiepopulationen delats in i fyra grupper; dressyrhästar
på elitnivå (DE), hopphästar på elitnivå (HE), unghästar med dressyrstam (DU) och unghästar
med hoppstam (HU) såg man att prevalensen av frånskjutsasymmetrier i de olika grupperna var
enligt följande; DE 37 %, HE 48 %, DU 33 % och HU 33 %. Den procentuella skillnaden i
prevalensen mellan grupperna var ej statistisk signifikant vid t-test (signifikansnivå 95%).
Gällande voltspårets inverkan på frånskjutsasymmetrier på rakt spår kunde det inte ses någon
signifikant ökning av frånskjutsasymmetrin när det bakben som uppvisat en frånskjutsasymmetri på rakt spår blev ytterben vid longering (parat t-test). Däremot sågs en signifikant
minskning av frånskjutsasymmetrin när det bakben som uppvisade en frånskjutsasymmetri på
rakt spår blev innerben vid longering (parat t-test). |
|---|