Park för biologisk mångfald
Biologisk mångfald minskar, och att ta hänsyn till den även i urban planering blir viktigare och allt vanligare. Urbanisering ses som en av de största faktorerna till minskad biologisk mångfald, men urbana områden kan även tillhandahålla habitat som gynnar en mängd arter. Frågeställningarna i...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15346/ |
| Sumario: | Biologisk mångfald minskar, och att ta hänsyn till
den även i urban planering blir viktigare och allt
vanligare. Urbanisering ses som en av de största
faktorerna till minskad biologisk mångfald, men
urbana områden kan även tillhandahålla habitat
som gynnar en mängd arter.
Frågeställningarna i detta arbete berör hur den
biologiska mångfalden kan ökas i parkmiljöer
avsedda för rekreation, samt vilka krav som
pollinerare och fåglar ställer på sin miljö, och
hur denna kunskap kan användas i gestaltningen
för en park i Ängelholm. Målet var att genom en
litteraturstudie om pollinerares och fåglars ekologi
och habitatskrav implementera den införskaff ade
kunskapen i ett gestaltningsförslag. Syftet med
detta arbete var att öka medvetenheten om
biologisk mångfald, och hur den kan vara en aktiv
del i gestaltningen för en urban park. Syftet var
även att öka medvetenheten om att det inte enbart
är människor som befolkar stadens grönytor, utan
den delas med andra levande organismer, vars
behov även bör tas i åtanke.
En litteraturstudie för pollinerande insekters och
fåglars ekologi habitatskrav gjordes utifrån en
ekologisk designkontext, med ytterligare fokus
på indikatorarterna behov. Indikatorarterna
valdes genom en urvalsprocess där faktorer så
som förekomst i nordvästra Skåne, livsmiljöer,
boförhållanden med mera var viktiga. Parken
Ängavången i Ängelholm valdes som plats för
gestaltningsförslaget, som till största del riktade
sig till indikatorarternas behov, men som även
i viss utsträckning tar estetik samt människans
rekreation i beaktning.
.
Litteraturstudien riktade sig till solitärbin,
humlor, dag
Ʀ ärilar och fåglar, med mer
detaljerad information angående de speci
fi ka
indikatorarterna. Dessa utgörs av rödmurarbi
(Osmia bicornis), trädgårdssandbi (Andrena
haemorrhoa), trädgårdshumla (Bombus hortorum),
åkerhumla (Bombus pascuorum), aurora
Ʀ äril
(Anthocharis cardamines), puktörneblåvinge
(Polymmatus icarus), slåttergräs
Ʀ äril (Maniola
jurtina), blåmes (Cyanistes caeruleus), gråsparv
(Passer domesticus) och grön
fi nk (Chloris
chloris). Utifrån information kring arternas krav
på miljö och föda gjordes gestaltningsförslaget,
men inkluderade även människans användning
på platsen, utifrån en metodik som riktar sig
till ekologisk landskaps- och planteringdesign.
Mycket fokus var på att skapa förhållanden och
miljöer som gynnar arterna, så som attraktiva
bomiljöer, nyckelväxter för
Ʀ ärilslarver, nektaroch pollenrika blommor samt bärproducerande
träd och buskar.
Att utifrån ställda krav skapa en gestaltning
är inget nytt för en landskapsarkitekt, och att
gestalta utifrån indikatorarternas krav upplevdes
inte som någon större skillnad än om de varit från
människan. Det
finns inte många exempel i Sverige
där biologisk mångfald är en del av gestaltningen,
där den innefattar levande organismer så som djur
och insekter, och inte enbart mångfalden bland
växter. I och med den biologiska mångfaldens
minskning bör människan göra sitt yttersta för
att gynna den, då det är vi som till största del är
orsaken. Slutsatsen som kan dras utifrån detta
arbete är att med lite hänsyn och eftertanke kan
små medel komma långt, så som användandet av
nyckelväxter, inhemska växtarter, och lämpliga
miljöer för bon. Vill man gynna en viss art bör hela
livscykeln tas i åtanke. |
|---|