Odling av svensk lupin
Människor blir allt mer miljömedvetna och vill inte äta kött i samma utsträckning som tidigare. Därför ökar användningen av protein från växtriket framförallt med protein från exempelvis soja som idag importeras från andra sidan jorden. Går det då att öka andelen svenskodlat protein i form av lup...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G1E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2019
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/14955/ |
| Sumario: | Människor blir allt mer miljömedvetna och vill inte äta kött i samma utsträckning som
tidigare. Därför ökar användningen av protein från växtriket framförallt med protein från
exempelvis soja som idag importeras från andra sidan jorden. Går det då att öka andelen
svenskodlat protein i form av lupin istället genom att öka odlingen i Sverige och på så
sätt spara miljön, plånboken och samtidigt gynna biodiversiteten.
Självförsörjningsgraden av egenodlat protein skulle då öka och vi blir mindre beroende
av världsmarknadspriser på exempelvis soja. Den egna odlingen av protein i form av
lupin skapar då miljömässiga fördelar gentemot importerade produkter som påverkar
miljön mer. Lupinen kan vara en ersättare till soja då den har ca 33 % protein innehåll
och lågt stärkelseinnehåll men ändå mycket energi och fiber. Den passar också för det
nordiska klimatet som tenderar till att bli varmare med tiden.
Intresset som väckte ämnet ogräshantering i lupin var att vi i framtiden troligtvis
kommer behöva odla egenproducerat protein i större utsträckning för att klara
kommande utmaningar kring klimat, konkurrens och miljömål. Målet med denna
litteraturstudie är att komma fram till en lyckad strategi för att hantera ogräs i
lupinodling i Sverige. Studien berör lupinen allmänt kring bland annat sjukdomar och
skadedjur samt några enkla bidragskalkyler på odlingen och en specialkalkyl med att
odla lupin som ekologisk fokusareal (EFA). Telefonintervjuer med lantbrukare och
rådgivare har gjorts som idag odlar eller har odlat lupin i renbestånd eller samodling för
att få deras åsikter kring odlingen.
I litteraturgenomgången berör vi punkter så som förberedelser innan sådd, falsk såbädd,
sådd, blindharvning före uppkomst, ogräsharvning i växande gröda, radhackning,
stripodling och kemisk ogräsbekämpning. Ämnen som skörd, samodling och ekologisk
fokusareal tillsammans med växtföljd, sjukdomar och insekter vägs in i arbetet.
Vi har pratat med odlare och rådgivare om deras erfarenheter av lupinodling i Sverige.
De ger i stora drag samma svar på hur de förbereder fältet för sådd, hur de gör efter sådd
och generellt om odlingen av lupin. Information kring sjukdomar och insektsangrepp är
idag knapp då odlingen är väldigt begränsad i Sverige, här finns kunskapsluckor att
fylla. Ökar odlingen kommer dessa kunskapsluckor fyllas automatiskt. Det samma gäller
problemen som odlarna ser idag är att ingen spannmålshandlare vill ta emot lupin idag
då det är för små partier. Det kan då lösas om fler odlar och använder grödan som
ekologisk fokusareal istället för till exempel obrukade fältkanter.
Slutsatser är att inte vänta på ogräsen och att vara bestämd redan från början för att
utföra insatserna vid gynnsamma förhållanden. Skapa bra förutsättningar för lupinen att
konkurrera mot ogräsen med jämna fält och jämn såbotten dessutom blir ogräsharvning
och blindharvning betydligt lättare. Fält med lågt ogrästryck är att föredra. Men mer
kunskap behövs kring växtföljdssjukdomar och skadegörare. |
|---|