Konkurrens mellan kulliga och hornbärande nötkreatur i flock
Hornens betydelse för den sociala dominansen hos nötkreatur har länge diskuterats av bönder och forskare. Kunskap om dess inverkan på djuren är viktigt ur management-synpunkt och påverkar på sikt djurens välfärd. Studien syftar till att undersöka sambandet mellan horn och dominans/aggression vid...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2019
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/14908/ |
| Sumario: | Hornens betydelse för den sociala dominansen hos nötkreatur har länge diskuterats av bönder
och forskare. Kunskap om dess inverkan på djuren är viktigt ur management-synpunkt och
påverkar på sikt djurens välfärd. Studien syftar till att undersöka sambandet mellan horn och
dominans/aggression vid konkurrenssituationer och sociala interaktioner i stabila flockar.
Frågeställningen innefattar hornens betydelse för övertag vid konkurrenssituationer, sambandet
mellan horn och aggression, samt dess betydelse för dominansen i jämförelse med övriga
individuella egenskaper.
Social dominans är ett begrepp som förklarar det fenomen mellan två individer, som vi med
andra ord kallar rangordning eller hierarki, där den ena hämmas av den andra. Interaktionerna
utgörs av agonistiska beteenden, antingen från båda djuren eller enbart den undergivna, genom
att spontant undvika en dominant ko. Källor är överens om att dominansförhållanden bland kor
innebär konsekvenser för hur vi håller djuren. Vi bör dock skilja på begreppen dominans och
aggression där det förstnämnda beskrivs enligt ovan, och aggression är ett beteende som
innefattar aggressiv fysisk kontakt eller hot utan kroppskontakt. Dominanta djur använder sig
ofta av aggressiva beteenden, särskilt vid bildandet av nya relationer, men i stabila grupper
minskar behovet av fysiskt våld. Dominans är den viktigaste faktorn i flockdynamik, därför har
otaliga studier utförts inom ämnet, men hornens betydelse är ännu inte fullt utredd. Faktorer
man vet påverkar dominansen är framförallt ålder och temperament, men även tidig inlärning
är betydande för framtida rang. Kroppsstorlek och genetik har visat sig mindre avgörande.
Den här studien är baserad på analys av tillgänglig litteratur och observationsstudier på kulliga
och hornbärande vänekor i flock under betestid på Nordens Ark. Två grupper med blandad
hornstatus på 16, respektive 13 individer observerades vid tio tillfällen vardera och utvalda
agonistiska beteenden antecknades i protokoll på plats. Studien är individanpassad och varje
interaktion mellan ett visst par noterades. Med statistiska metoder beräknades signifikans för
olika jämförelser mellan icke-hornbärande och hornbärande djur.
Resultat som erhölls tyder inte på att hornen är av avgörande betydelse för dominansen i stabila
grupper. Däremot tycks hornbärande djur vara mindre benägna att utöva fysiskt våld och
använder hot utan kroppskontakt i större utsträckning än icke-hornbärande djur. I flockar med
kulliga eller avhornade djur är det alltså vanligare att se djuren stånga varandra än i hornbärande
flockar. Det var också betydligt vanligare att kor undvek hornbärande individer spontant, utan
att det hornbärande djuret uppvisat aggressivt beteende, medan kor utan horn ofta fick uppvisa
ett aggressivt beteende för att väcka ett undvikande beteende hos motståndaren. Tidigare studier
utförda på kulliga och hornbärande djur har visat liknande resultat och dessutom sett att
hornbärande djur håller ett större avstånd mellan varandra än kulliga eller avhornade djur.
Slutsatsen är att hornstatus inte visade sig ha avgörande betydelse för dominansen i stabila
grupper av olika åldrar, men fler studier på jämna grupper krävs för att fullt kunna avgöra dess
roll, framförallt vid bildandet av nya dominansförhållanden. |
|---|