Välfärd hos atlantlax i slutet respektive öppet system
Akvakultur är den snabbast växande animalieproduktionen i världen. År 2016 producerades 80 miljoner ton matfisk varav atlantlax utgjorde 4 %. Norge är världens största laxproducent och producerar ca 1,2 miljoner ton matfisk per år. Den stora ökningen har delvis lett till ett ökat intresse för fiskar...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | First cycle, G2E |
| Language: | Swedish Swedish |
| Published: |
2019
|
| Subjects: | |
| Online Access: | https://stud.epsilon.slu.se/14843/ |
| Summary: | Akvakultur är den snabbast växande animalieproduktionen i världen. År 2016 producerades 80 miljoner ton matfisk varav atlantlax utgjorde 4 %. Norge är världens största laxproducent och producerar ca 1,2 miljoner ton matfisk per år. Den stora ökningen har delvis lett till ett ökat intresse för fiskars välfärd. Syftet med litteraturstudien är att identifiera fyra relevanta välfärdsindikatorer och jämföra dess implikation hos atlantlax i två olika produktionssystem; recirkulerande akvakultursystem (RAS) och kasse. För att kunna mäta välfärd behövs en definition samt välfärdsindikatorer som kan mäta hur fiskens välfärdsbehov tillgodoses. Fyra välfärdsindikatorer har undersökts; dödlighet, tillväxt, temperatur och densitet. I jämförelse med kasse var tillväxten högre i RAS och temperaturen kunde lättare anpassas efter laxens behov. Dödligheten och densiteten var däremot högre i RAS vilket kan anses vara negativt för fiskens välfärd. När det gäller huruvida välfärdsbehoven har tillgodosetts i de två systemen uppfyllde RAS temperatur och tillväxt i högre grad än kasse medan kasse var bättre lämpat för laxen gällande dödlighet och densitet. Valet av indikatorer och studier kan ha påverkat det slutliga utfallet och det är därmed svårt att avgöra vilket system som faktiskt erbjuder bästa välfärden för atlantlaxen. Min hypotes om att kasse skulle uppfylla välfärdsbehoven i högre grad än RAS stämde därmed delvis. |
|---|