I jakten på den billiga hyresrätten
I frånvaron av en nationellt sammanhållen bostadspolitik står kommunerna med ett tungt ansvar att sörja för sina invånares rätt till en bostad. Som konsekvens av allmännyttans förändrade roll behöver kommunerna i högre grad förlita sig på att marknaden ska bidra med lösningarna. Under senare år h...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2019
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/14805/ |
| Sumario: | I frånvaron av en nationellt sammanhållen bostadspolitik står kommunerna med
ett tungt ansvar att sörja för sina invånares rätt till en bostad. Som konsekvens av
allmännyttans förändrade roll behöver kommunerna i högre grad förlita sig på att
marknaden ska bidra med lösningarna. Under senare år har byggtakten i Sverige
visserligen ökat, det som byggs är dock för dyrt för stora delar av befolkningen.
I detta har kommunens möjlighet att utöva markägarskapet för att ställa krav på
låga hyror vid markanvisning pekats ut som ett potentiellt verksamt verktyg. Den
relativt oprövade strategin förekommer i några få svenska kommuner. Ett
uppmärksammat försök till implementering pågår sedan 2014 i Frihamnen i
Göteborg, en ansats till försök går även att urskilja i Stockholm sedan 2017.
Med utgångspunkt i begreppen bostadsregim och handlingsutrymme utforskas och
jämförs dessa två fall i syfte att utveckla förståelsen för det kommunala
handlingsutrymmet att öka utbudet av billiga hyresbostäder med hjälp av aktiv
markpolitik. Resultatet visar att kommunerna verkar ha ett visst
handlingsutrymme att implementera strategin, ett handlingsutrymme som tycks
vara använt i Göteborg och till stor del oanvänt i Stockholm. Skillnaden beror
sannolikt på faktorer såsom styrning, markägarskap, marknadsförutsättningar,
administrativa och ekonomiska resurser, organisationskultur, tjänstepersonernas
självbild samt stigberoendet i den svenska bostadsregimen. Resultat nyanserar
också potentialen i strategin genom att visa på aspekter som både talar för och
emot dess implementering. Än återstår dock att se vilka av markanvisningarna
som kommer att förverkligas. Bristen på en nationellt sammanhängande
bostadspolitik framstår som alltjämt påträngande. |
|---|