West Nile virus i Sverige : har risken för spridning ökat efter fynd av Nilfebersmyggan?
Virus är en vanlig orsak till sjukdomar världen över. West Nile virus sprids med myggor och orsakar sjukdomen West Nile fever hos bland annat människor och hästar. Sjukdomen kan ha allvarliga konsekvenser med neurologiska symtom och ibland dödlig utgång. Viruset upptäcktes ursprungligen i Uganda...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Animal Environment and Health (until 231231)
2019
|
| Materias: |
| Sumario: | Virus är en vanlig orsak till sjukdomar världen över. West Nile virus sprids med myggor och orsakar sjukdomen West Nile fever hos bland annat människor och hästar. Sjukdomen kan ha allvarliga konsekvenser med neurologiska symtom och ibland dödlig utgång.
Viruset upptäcktes ursprungligen i Uganda 1937 men har fått en omfattande spridning. Den senaste tiden har man i Europa sett att viruset sprider sig längre norrut, med sjukdoms- och dödsfall hos både människor och hästar. Ingen behandling finns i dagsläget. Viruset sprids främst med arter inom släktet Culex. I Europa är Nilfebersmyggan (Culex (Cx.) modestus) en av de huvudsakliga arterna som sprider viruset till hästar och människor. Denna upptäcktes för första gången i Sverige år 2016. En anledning till den ökade spridningen tros vara klimatförändringar med en varmare temperatur som följd, då spridning av viruset samt vektorerna som sprider detta gynnas av varmare klimat och ökad nederbörd. Denna litteraturgenomgång fokuserar på huruvida upptäckten av Cx. modestus innebär att det finns en ökad risk för inträde och spridning av West Nile virus i Sverige och vilka andra faktorer som skulle kunna möjliggöra detta.
Spridningen sker främst mellan fåglar och myggarter som föredrar just fåglar, exempelvis Cx. pipiens som finns i Sverige. I Sverige finns även Cx. torrentium, en myggart som man idag inte vet om den spelar en faktisk roll i spridningen, men som man i experimentella studier sett kan sprida viruset. Vissa myggarter, så som Nilfebersmyggan, är opportunistiska i sitt födobeteende och tar chansen till måltid hos även andra djur än fåglar, exempelvis hästar och människor. På detta sätt kan även dessa smittas av viruset, men de utvecklar inte tillräckligt höga virusnivåer i blodet för att smittan ska kunna spridas vidare med myggor. En typ av Cx. pipiens, Tunnelbanemyggan (Cx. pipiens biotyp molestus), är precis som Nilfebersmyggan opportunist och kan genom stick smitta människor och hästar om den är bärare av viruset. Även denna finns i Sverige.
För att en spridning ska kunna ske i ett område krävs det, förutom lämpliga myggarter, att det finns en fågelpopulation som kan vara bärare av viruset. I Sverige finns det fåglar som är lämpliga bärare och man har dessutom detekterat antikroppar i flyttfåglar som häckar i Sverige. Efter att Nilfebersmyggan hittades kan det konstateras att det i Sverige nu, tillsammans med tidigare fynd av Tunnelbanemyggan, finns de nödvändiga vektorer som skulle krävas för spridning till hästar och människor.
Om viruset skulle komma till Sverige blir konsekvenserna för de som drabbas allvarliga. Troligtvis har inte fyndet av Nilfebersmyggan i sig lett till en större risk för spridning av West Nile viruset. Däremot skulle dess förekomst, i händelse av att viruset skulle få fäste i fågelpopulationen i Sverige, kunna öka risken för spridning till hästar och människor. Detta är något som behöver tas på allvar, även om det inte är säkert att viruset skulle kunna spridas i Sveriges kalla klimat. Med en ökande global temperatur skulle detta i framtiden kunna förändras och vi skulle kunna få se utbrott av West Nile fever även i Sverige. |
|---|