Hållbar boskapsproduktion
Hållning av nötboskap genererar utsläpp av de tre växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan. Alla tre har stor betydelse för klimatet på jorden då de bidrar till den pågående globala uppvärmningen. Utsläpp från dessa växthusgaser kan delas in de som kommer direkt ur korna samt indirekta utsläpp...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2019
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/14411/ |
| Sumario: | Hållning av nötboskap genererar utsläpp av de tre växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan.
Alla tre har stor betydelse för klimatet på jorden då de bidrar till den pågående globala
uppvärmningen. Utsläpp från dessa växthusgaser kan delas in de som kommer direkt ur korna
samt indirekta utsläpp som genereras vid skötseln av dem. Indirekta utsläpp har störst betydelse
inom nötdjursproduktionen.
Nuvarande nötdjursproduktion i intensiva system centreras till stora rensade områden i syfte att
ta fram bete- och/eller odlingsmark för djuren. Omgivande skog och buskar tas bort vilket
skapar ett homogent landskap med artfattig växtpopulation och endast örtplantor odlas som
foder. Sammanlagt genererar detta stora utsläpp av koldioxid. Alla dessa utsläpp är indirekta.
Globalt sett avgår närmare 2400 miljoner ton koldioxid varje år vilket är tre gånger så mycket
som utsläpp från flyget.
Metangasutsläpp från nötboskap har två orsaker. Dels bildas metan som restprodukt i kornas
våm vid foderjäsning, där den rapas upp och går ut i atmosfären. Detta är direkta utsläpp. Metan
bildas också vid nedbrytning av gödsel under anaeroba förhållanden vilket faller under indirekta
utsläpp.
Lustgas utsöndras från kväverik gödsel (direkta utsläpp) och gödsellagring (indirekta utsläpp).
Hur mycket lustgas som bildas är beroende av den omgivande miljön; organisk kolmängd, pH,
temperatur och växtupptagningshastighet. Både metan- och lustgasutsläppen uppgår till ca 2200
miljoner ton vardera per år.
För att minska dessa utsläpp blir alternativa produktionsstrategier för nötkreatur av intresse och
studien fokuserar således på följande frågeställningar: Hur bidrar produktion av nötkreatur till
utsläpp av metan, lustgas och koldioxid? Vilka produktionsstrategier som nötdjursproducent är
att föredra med avseende på en minskning av dessa växthusgaser? Alternativa strategier som
undersöks är ekologisk produktion, silvopastoralt lantbruk, utfodring i form av högre andel fett
eller högre andel icke-strukturella kolhydrater samt vaccin och avel.
Av de genomgångna strategierna att minska metanutsläpp från nötkreatur är avel att föredra.
Men utfodrings-, vaccin- och avelsstrategier har inga direkta synergieffekter med andra
miljömål och slutsatsen är därför att dessa strategier inte är svaret på minskade
växthusgasutsläpp från nötdjursproduktion. Ekologisk produktion och silvopastorala lantbruk
har båda potential att binda kol och kväve och kan därför minska utsläpp av växthusgaser. De
är båda att föredra framför konventionell produktion. Dock så kräver de effektiv administrering
av gödsel, hög självförsörjningsgrad och organiserad utevistelse av djuren. |
|---|