Samutnyttjande av offentlig parkmiljö som barns utemiljö i förskolan
Denna uppsats handlar om hur samutnyttjande av offentlig utemiljöer som barns utemiljö i förskolan har fungerat sett ur ett barnperspektiv och med barns aktivitet i fokus. Det täta stadsbyggnadsidealet har lett till att barns rörelsefrihet i stadsmiljöer har minskat generellt och särskilt för små ba...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2018
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/13947/ |
| Sumario: | Denna uppsats handlar om hur samutnyttjande av offentlig utemiljöer som barns utemiljö i förskolan har fungerat sett ur ett barnperspektiv och med barns aktivitet i fokus. Det täta stadsbyggnadsidealet har lett till att barns rörelsefrihet i stadsmiljöer har minskat generellt och särskilt för små barn. I fallstudien har två förskolor med starkt begränsade egna förskolegårdar undersökts genom miljöbeskrivningar, samtalsintervjuer med personal, observationer och gåturer med barn. Resultatet visar att samutnyttjandet av offentliga parkmiljö ägde rum i snitt 1-2 gånger per vecka uteslutande under förmiddagarna och för de yngre barnen ännu mer sällan. Samutnyttjandet innebar en ökad arbetsbelastning för personalen i synnerhet om den offentliga miljön hade andra besökare samtidigt. Ett högt besökstryck kunde också begränsa barnens aktiviteter. De slutsatser som dras av studiens resultat är att:
- Samutnyttjandet begränsade barnens möjligheter till utomhusaktivitet genom att påverka mängden utevistelse till det negativa i de två fallen.
- Samutnyttjandet innebar en stressfaktor för personalen, vilket i förlängningen påverkade barnens aktivitet negativt.
- Andra parkbesökare kan verka både negativt och positivt på barnens aktivitet. |
|---|