Genetisk analys av resultat vid det svenska bruksprovet för varmblodiga hingstar
För det Svenska Varmblodet (SWB) är avelsmålet att konkurrenskraftigt prestera på in-ternationell tävlingsnivå inom hoppning, dressyr och fälttävlan. Bruksprovet är ett avels-värderingstillfälle för tre- till femåriga hingstar, såväl som äldre hingstar med tävlingspre-stationer, där de med godkänt r...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Animal Breeding and Genetics (until 231231)
2017
|
| Materias: |
| Sumario: | För det Svenska Varmblodet (SWB) är avelsmålet att konkurrenskraftigt prestera på in-ternationell tävlingsnivå inom hoppning, dressyr och fälttävlan. Bruksprovet är ett avels-värderingstillfälle för tre- till femåriga hingstar, såväl som äldre hingstar med tävlingspre-stationer, där de med godkänt resultat får verka i SWB-avel. Detta är det viktigaste mo-mentet för avelsframsteget i avelsarbetet för SWB. På bruksprovet bedöms hingstarna i momenten exteriör, gångarter, hoppning och ridbarhet. I slutet på 70-talet började bruks-provet utvecklas och från 1983 fick bruksprovet en bestämd form. Utveckling av bruks-provet är en kontinuerlig process och några viktiga förändringar genomfördes år 2002. Då fick för första gången treåriga hingstar delta utan föregående prövning. Bruksprovet för fyra- och femåriga hingstar delades upp i två faser där de mest lovande hingstarna fick genomföra en andra fas i sin tilltänkta disciplin. Dessutom förkortades provet från nio till sju dagar. Egenskaper bedömda vid det svenska bruksprovet har vid tidigare studier haft medelhöga till höga arvbarheter och haft starka korrelationer med avelsmålet – tävlings-resultat på hög nivå.
Syftet med denna studie var att skatta genetiska parametrar för bruksprovsegenskaper för åren 2002–2017 och skatta genetiska samband mellan bruksprovsegenskaper och tävlingsresultat.
Materialet innehöll 660 bruksprovsresultat för 569 tre- till femåriga hingstar. I studien användes fyra olika BLUP djurmodeller för genetiska analyser. En modell som beaktade upprepade observationer och en modell där enbart det sista resultatet för varje hingst togs med. Utöver de fixa effekterna av bruksprovsår och ålder analyserades båda modellerna även med och utan effekt av ursprungsstambok. Resultatet från de fyra analyserna vi-sade på medelhöga till höga arvbarheter för de flesta egenskaper, skritt 0,44–0,64, trav 0,62–0,98 och galopp 0,49–0,54. Arvbarheter för hoppegenskaper skattades inom inter-vallet 0,49–0,92. Vissa av skattningarna för trav blev orimligt höga. Det kan bero att materialet överskattas då hingstarna är förselekterade till olika discipliner vilket påverkar släktskapsstrukturen samt att materialet är litet. Vid skattning av genetiska korrelationer mellan bruksprov och tävling skattades starka korrelationer mellan bedömda gångarter och prestation vid dressyrtävling 0,73–079 och hoppegenskaperna bedömda på bruks-provet hade höga korrelationer med prestation vid hopptävling 0,68–0,74. Inom bruks-provet hade samtliga gångarter hög korrelation med Hoppning – Teknik och Förmåga. Dock skattades negativa korrelationer mellan skritt och Hoppning – Temperament och Utvecklingsbarhet (HTA) och trav och HTA. Det var oväntat eftersom korrelationen var stark (0,87) mellan hoppegenskaperna. En släktskapsanalys visade att hopp- och dressyr-hingstarna var mycket mindre besläktade mellan disciplin än inom disciplin. Det skulle kunna vara en förklaring till vissa av de extrema skattningarna. Det är möjligt att släkt-skapet minskat över tid i SWB populationen vilket vore intressant att undersöka vidare. Sammanfattningsvis visade denna studie att bruksprovet är ett bra urvalstillfälle av varmblodiga hingstar på grund av höga arvbarheter för testade egenskaper och starkt genetiskt samband med avelsmålet. |
|---|