Malmös tårar : en diskursanalys i eco-branding av Malmö
Malmö är en post-industriell stad vars trygghet länge legat i just industriverksamheten vilken präglat staden sedan 1800-talets mitt (Anderson, 2014:11). Men Malmö har likt många andra industristäder i väst fått utstå extrema motgångar till följd av händelser globalt – ekonomiska kriser och global...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)
2017
|
| Materias: |
| Sumario: | Malmö är en post-industriell stad vars trygghet länge legat i just industriverksamheten vilken präglat
staden sedan 1800-talets mitt (Anderson, 2014:11). Men Malmö har likt många andra industristäder i
väst fått utstå extrema motgångar till följd av händelser globalt – ekonomiska kriser och globaliseringen
har gjort att industriverksamheten fått se sig skral i konkurrens med andra industristäder i världen
(Dannestam, 2009; Hedlund & Montin, 2009; Anderberg & Clark, 2013; Anderson, 2014; Nylund, 2014;
Holgersen & Malm, 2015). Från att ha varit en av Sveriges rikaste regioner såg kommunen sig snart
klassad som en av nationens fattigaste (Dannestam, 2009). För att ens kunna överleva såg kommunen
sig tvungna att agera.
1994 stod Malmö på gränsen till depression där sociala problem staplades på vart annat – den
demografiska utvecklingen ansågs kritisk, arbetslösheten var hög och kommunkassan bestod av ett
dramatiskt underskott (Dannestam, 2009). Knutet till medlemskapet i EU, den nationella politiken och
omvärldens svar på den ekonomiska krisen under 1970-talet, påbörjades en omorganisering i
kommunen (Dannestam, 2009; Hedlund & Montin; Nylund, 2014). Inspirationen kom från privat sektor
och termen tillväxt, det nyliberalistiska nyckelbegreppet, fick ta enormt utrymme på agendan
(Dannestam, 2009; Nylund, 2014; Holgersen & Malm, 2015).
En av de strategier som tillämpades i kölvattnet av 70- och 90-talets ekonomiska kriser, med
anknytning till nyliberal planeringsteori, var city-branding (Dannestam, 2009; Hedlund & Montin, 2009;
Nylund, 2014). Med en strävan i att locka till sig höginkomsttagare, en bristvara i staden under denna
tid, koncentrerades stadsprofileringen till kunskap och innovation (Malmö Stad, 2003; Dannestam,
2009; Andersson, 2016). Stadsomvandlingen inleddes vid millenniumskiftets början med den
internationella bomässan Bo01, där Västra hamnen som ny stadsdel blev det första området att
ombildas (Malmö Stad, 1998; Malmö Stad, 2003; Dannestam, 2009; Holgersen & Malm, 2015). Västra
hamnen där Kockums, den stora arbetsgivaren och pelaren i industriverksamheten, en gång legat
(Dannestam, 2009; Holgersen & Malm, 2015). Istället blev området ett exempel på ”det nya hållbara
Malmö” som inriktade sig på att bjuda in en specifik målgrupp – den kreativa klassen (Dannestam, 2009).
Det vill säga människor vilkas kapital är förankrat i inkomst och akademisk bakgrund samt vars
profession är anknutet till innovationsbyggande (Florida, 2005). Utifrån övertygelser om att den kreativa
klassen var svaret på stadens krissituation, kom marknadsföringen att fokusera på att sälja in en livsstil
som passade denna målgrupp.
Strömningar i världen vad gäller miljövårdsarbete och minskad miljöförstöring gav Malmö nytt ljus.
Staden har utöver att profilera sig som en kunskaps- och innovationstad satsat på ekologisk hållbarhet
och att bli ”Sveriges klimatsmartaste stad” (Malmö stad, 2009; Malmö stad, 2015). Då
miljömedvetenheten ökar i ett samhälle vars medelklass är stark, kan det tänkas att staden dessutom
velat kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar stadsutveckling (Grossmann & Kreuger, 1994;
Holgersen & Malm, 2015).
Den här uppsatsen avhandlar ämnet eco-branding – en inriktning av stadsprofilering med grund i
ekologisk hållbarhet. I studien försöker jag kartlägga bakgrunden till Malmös eco-branding och politiska
mekanismer, visioner och incitament vilka står bakom stadens hållbarhetsarbete och
varumärkesbildning. |
|---|