Timotejens uthållighet i vall
Timotej (Phleum pratense L.) är ett mycket vanligt vallgräs i nordliga områden i Europa, Kanada och Japan. Fleråriga vallar kan bestå av perenna gräs och baljväxter. Vallen utgörs oftast av en blandning av flera arter. Timotejens växtsätt och metabolism ger den fördelar men även nackdelar i samodlin...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9339/ |
| Sumario: | Timotej (Phleum pratense L.) är ett mycket vanligt vallgräs i nordliga områden i Europa, Kanada och Japan. Fleråriga vallar kan bestå av perenna gräs och baljväxter. Vallen utgörs oftast av en blandning av flera arter. Timotejens växtsätt och metabolism ger den fördelar men även nackdelar i samodling med andra vallgrödor.
De perenna egenskaperna har gjort timotejen till en uthållig övervintrare. Plantan ställer om sin metabolism när vintern är i antågande. Den kan till och med sänka fryspunkten i sina celler genom inlagring av sockerarter.
Framtida klimat- och miljöfaktorer kan göra det svårare för grödor att övervintra och klara av att hålla ut i en vall som klipps av 2-3 gånger per år. Dock visar försök att timotej avkastar mer i treskördesystem. Timotejens perennialitet gör att den återväxer hela tiden med nya sidoskott, som i sin tur bildar nya sidoknoppar. Plantan är ett s.k. strågräs eftersom den inte behöver vernaliseras för att bilda generativa skott utan gör det både i första skörd och i återväxten.
Timotejens optimala skördetidpunkt har kartlagts så att plantan skall hinna inlagra tillräckligt med energi för att överleva, både inför vintern och i återväxten efter avslagning. Efter skörd använder plantan lagrad energi för att återväxa eftersom den har större cellandningen än fotosyntes. Tidpunkten där plantan går från en negativ nettofotosyntes till en positiv kallas för kompensationspunkt. De nybildade bladen ökar i bladyta och fotosyntetiserar mer och tillväxttakten ökar.
Det är hela tiden en balansgång för växtodlaren med avseende på uthålligheten hos vallgrödorna men även gödslingen. En vall klarar av att vara långliggande eftersom det finns olika arter som kompenserar varandra pga. olika tillväxtstrategier, uthållighet och andra artspecifika egenskaper.
I vallblandningar håller timotejen ut genom att den är snabb i återväxten efter varje vinter. Den når då kompensationspunkten snabbast av alla grödor, tack vare inlagringen av energi i stambasen och dess goda övervintringsförmåga. |
|---|