Polyakrylamidhydrogel

En vanlig orsak till hälta hos häst är osteoartrit (OA), en ledsjukdom där ledbrosket kan luckras upp så mycket att det subkondrala benet blottläggs. Nyligen introducerades en medicinteknisk produkt innehållande polyakrylamidhydrogel (PAAG) på marknaden för intraartikulär (ia) behandling av OA. Subs...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Karlsson, Rebecka
Format: First cycle, G2E
Language:Swedish
Swedish
Published: 2016
Subjects:
Online Access:https://stud.epsilon.slu.se/9156/
Description
Summary:En vanlig orsak till hälta hos häst är osteoartrit (OA), en ledsjukdom där ledbrosket kan luckras upp så mycket att det subkondrala benet blottläggs. Nyligen introducerades en medicinteknisk produkt innehållande polyakrylamidhydrogel (PAAG) på marknaden för intraartikulär (ia) behandling av OA. Substansen är förbjuden av Svenska Ridsportsförbundet och av Svensk Travsport på tävlingshästar. Arbetet syftar till att undersöka om vetenskaplig basis finns för att kunna använda PAAG mot OA hos hästar och frågeställningen innefattar substansens verkningsmekanism, kliniska effekt och toxicitet. PAAG är en hydrogel och beskrivs ofta som en biokompatibel, icke-toxisk och icke-immunogen gel innehållande mestadels vatten och 2,5 % polyakrylamid. Substansen har under flera år använts inom humanmedicinen som bland annat fyllmedel vid bröst- och ansiktskirurgi. Ett flertal studier har visat att många hydrogeler har fördelaktiga egenskaper som artificiellt brosk vid nedbrytning och skador på egna broskvävnaden, såsom friktionsdämpning och stimulering av kollegenbildning. Verkningsmekanismer finns beskrivna för några av de aktuella hydrogelerna inom den pågående forskningen, exempelvis aktivering av en viktig signalväg för differentiering av kondrocyter. Motsvarande studier saknas dock för PAAG. Två kliniska studier med ia administrering av PAAG till häst, en under 6 månaders uppföljning och en under 24 månader, samt en experimentell studie på get med inducerad OA, ligger till grund för marknadsföringen till häst. I första studien blev 8 av 12 hästar ohalta, 2 visade förbättring och 2 var fortsatt halta efter 6 månader. I den längre studien var totalt 82,5 % av 43 hästar ohalta vid studiens slut. Den experimentalla pilotstudien omfattade 6 getter, 4 behandlades ia med PAAG och 2 ia med fysiologisk koksalt. Behandlingen med PAAG antydde stimulering av kollagenbildning, angiogenes och ett ökat antal synovialceller. Studierna var bristfälliga på många punkter, bland annat storleken på studiepopulation, frånvaro av kontrollgrupper i de kliniska studierna och brist på kritiskt tänkande i diskussionerna. Redan 2006 förbjöds PAAG i Kina inom bröstkirurgin efter att flertalet fall av komplikationer uppstått, antingen omedelbart efter ingrepp eller upp till flera år senare. Fall där hydrogelen tycks ha brutits ner genom reaktioner i kroppen har observerats och en studie in vitro har även kunnat visa att nedbrytning kan ske med hjälp av hydroxylradikaler. När PAAG bryts ner sönderfaller substansen till akrylamid, en känd neuro- och genotoxisk, reproduktionsstörande och carcinogen substans, som vid flertalet tillfällen orsakat allvarliga skador på djur och människor. Akrylamid är en elektrofil substans och är till skillnad från PAAG oerhört reaktiv på grund av att det kan bilda addukter både med proteiner och DNA. På så vis kan störda proteinfunktioner uppkomma som leder till vävnadsreaktioner och även genotoxicitet. Slutsatsen som dragits av detta arbete är att hydrogeler som artificiellt brosk har visats ha god potential i flertalet studier. Att använda PAAG som artificiellt brosk är däremot tveksamt på grund av de många bristerna i publicerade studier. Ingen detaljerad verkningsmekanism har påvisats för substansen, endast för nyare hydrogeler, och trots att inga biverkningar uppkom under studierna är säkerheten på lång sikt inte heller klarlagd. Vetenskaplig basis för PAAG’s användning i veterinärers kliniska vardag finns därmed inte ännu.