Hepatit E hos svenskt vilt
Hepatit E orsakas av ett virus, HEV, som vid utbrott främst sprids via den fekala-orala vägen och vars sjukdomsförlopp liknar den klassiska gulsoten, Hepatit A. Sjukdomen är endemisk i många utvecklingsländer, men sporadiska fall förekommer regelbundet även i industrialiserade länder. I Sverige...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9135/ |
| Sumario: | Hepatit E orsakas av ett virus, HEV, som vid utbrott främst sprids via den
fekala-orala vägen och vars sjukdomsförlopp liknar den klassiska gulsoten,
Hepatit A. Sjukdomen är endemisk i många utvecklingsländer, men sporadiska
fall förekommer regelbundet även i industrialiserade länder. I Sverige
är seroprevalensen för HEV hos befolkningen ca 6-9 %. Sjukdomen är i regel
godartad, läker ut av sig själv efter några veckor, och går sällan över i ett
kroniskt stadium. Dödligheten tycks generellt vara låg men är signifikant
högre om det är en individ med nedsatt immunförsvar eller en gravid kvinna
som drabbas. Man har ofta identifierat HEV hos bland annat gris och vildsvin
varför man tror att dessa djurslag skulle kunna utgöra reservoarer för viruset
i industrialiserade länder. Teorin är att vissa varianter av viruset är zoonotiska
och därmed kan spridas från djur till människa via bristande hygienrutiner
eller otillräckligt upphettade livsmedel. I en nyligen publicerad doktorsavhandling
vid SLU har förekomsten av HEV hos svenskt vilt studerats. Man
fann att vildsvin och människor infekteras av HEV-genotyper som är mycket
närbesläktade eller rent av identiska. Dessutom cirkulerar dessa genotyper
mellan tamgris- och vildsvinspopulationerna varvid ett rekombinant utbyte
av arvsmassa kan ske. Man fann vidare att vissa genotyper av HEV även
kunde spåras i hjortdjur såsom rådjur och älg. I fallet med älg upptäckte man
en förmodad ny genotyp av viruset som uppvisar släktskap med några av de
bevisat zoonotiska genotyperna. Då det är populärt och vanligt med jakt på
vilt i Sverige och en ansenlig mängd viltkött konsumeras varje år, väcks förstås
frågan om det finns några hälsorisker förknippat med detta? De flesta
indicier pekar på att det är viktigt med en god hygien vid kontakt med vilt
samt vid hantering av viltkött. Detta gäller speciellt för vildsvin. I fallet med
älg krävs det mer forskning innan man kan dra några slutsatser om den zoonotiska
potentialen. |
|---|