Typ av ingrepp och miljöns påverkan på immobiliseringsstrategier på tiger
Sövning av tigrar, såväl vilda som de i fångenskap, innebär alltid en säkerhetsrisk för både djuret och personalen på grund av eventuella anestesikomplikationer och den uppenbara livsfara dessa djur utgör för människan. En sammanvägning av önskade effekter, fruktade biverkningar, djurets hälsosta...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9121/ |
| Sumario: | Sövning av tigrar, såväl vilda som de i fångenskap, innebär alltid en säkerhetsrisk för både
djuret och personalen på grund av eventuella anestesikomplikationer och den uppenbara
livsfara dessa djur utgör för människan. En sammanvägning av önskade effekter, fruktade
biverkningar, djurets hälsostatus, veterinärens preferenser och preparatens tillgänglihet är bara
några av de parametrar som avgör vilket anestesiprotokoll, alltså vilka kombinationer och
doseringar av sövningsmedel, man väljer att utnyttja vid immobilisering av dessa djur.
Dessutom skiljer sig förutsättningarna för en lyckad sövning mellan vilda tigrar och de i en
djurparksmiljö, och anestesiprotokollen tenderar därför att se annorlunda ut. Exempelvis är en
relativt snabb återhämtning att föredra hos vilda tigrar, då de riskerar att fara illa i naturen om
de förblir motoriskt och mentalt nedsatta för länge. Tvärtom är en något långsammare
återhämtning önskvärd i en djurparksmiljö då det blir en säkrare arbetsmiljö för personalen.
Syftet med denna litteraturstudie var att utforska de anestesiprotokoll som utnyttjas vid
sövning av tigrar för diverse olika ingrepp och behandlingar. Ett stort fokus var att belysa de
perianestetiska komplikationer som tenderar att uppstå hos dessa djur och härleda deras
uppkomst. Slutmålet var att framställa två egna anestesiprotokoll, innehållande
rekommendationer för anestesimedel och doseringar, baserat på information från publicerade
artiklar, facklitteratur och synpunkter från djurparksveterinärer – ett protokoll avsett för
sövning av djurparkstigrar, och ett annat för vilda individer.
Tre vanligt förekommande anestesiprotkoll som utnyttjas på både vilda tigrar och de i
fångenskap jämfördes med varandra - ett ketamin/medetomidin-, ett ketamin/xylazin-, och ett
Zoletil©baserat protokoll. Efter att ha jämfört parametrar som induktioner och återhämtningar
(tid och kvalité), anestesidjup samt upplevda perianestetiska komplikationer utsågs Zoletil©
utgöra det mest lämpliga anestesimedlet att använda på tigrar i djurpark tack vare exempelvis
den längre återhämtningstiden – vilket innebär större säkerhet för personalen. Mitt förslag är
att administrera 1mg/kg Zoletil© kombinerat med 0,015 mg/kg medetomidin, underhålla med
isofluran om utrustning finns (annars 1,5 mg/kg ketamin vid tecken på otillräckligt
anestesidjup), och slutligen reversera med ca 0,060 mg/kg atipamezol.
Vid sövning av vilda tigrar ute i fält lämpar sig hellre ett ketamin/medetomidinbaserat
protokoll. Förslagsvis kan 3 mg/kg ketamin utnyttjas kombinerat med 0,070 mg/kg
medetomidin. Underhållet av anestesin bör göras med ketamin eftersom utrustning för
inhalationsanestesi oftast inte finns tillgängligt ute i fält, och 1,5 mg/kg kan administreras vid
tecken på för ytlig anestesi. Reversering kan göras med atipamezol, doserat till 0,35 mg/kg
vid ingreppets slut. |
|---|