Miljögifters påverkan på delfiners hälsa och överlevnad
Delfiner är utsatta för många antropogena hot, där en av dessa är miljögifter. Bioackumulering och biomagnifiering uppstår ofta på grund av delfinernas höga position i näringskedjan och miljögifternas persistens, vilket resulterar i höga nivåer av föroreningar i späck. Detta kan i sin tur leda ti...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9118/ |
| Sumario: | Delfiner är utsatta för många antropogena hot, där en av dessa är miljögifter.
Bioackumulering och biomagnifiering uppstår ofta på grund av delfinernas höga position i
näringskedjan och miljögifternas persistens, vilket resulterar i höga nivåer av föroreningar i
späck. Detta kan i sin tur leda till olika toxiska effekter. Nivåerna i späcket kan byggas upp
med åren och de högsta ses ofta hos äldre individer, särskilt de hanliga då de honliga överför
mycket av sin toxikologiska börda till avkomman. Andra faktorer som påverkar upplagringen
av miljögifter är bland annat den geografiska platsen de befinner sig i, arten och
metabolismen. Den här litteraturstudien sammanställer vilka miljögifter som kan påverka
delfiners hälsa och överlevnad, i vilken utsträckning samt vilka effekter dessa kan ha på den
enskilda individen och på populationen i stort. Substanser som har uppmätts i höga halter hos
delfiner är PCB, DDT, PBDE och kvicksilver, medan andra ämnen som PFC, HCH, PAH och
kadmium ses i lägre nivåer. Många av dessa verkar ha liknande mekanismer och orsaka
samma effekter, av vilka några är immunosuppression, reproduktion- och hormonstörningar,
teratogenicitet, carcinogenicitet, neurotoxicitet och vävnadsskada. Ett tydligt och signifikant
samband mellan höga koncentrationer av en substans och en viss effekt är svårt att fastställa,
många andra faktorer måste has i åtanke, något som gör det här till ett svårt område att
studera. Dessutom uppmäts många ämnen samtidigt i ett och samma djur, vilket gör att
möjligheten att dessa ämnen interagerar och tillsammans ger upphov till negativa effekter bör
beaktas. Att dra grundade slutsatser blir då ännu svårare. Tidstrenden verkar tyda på en
nedåtgång av halterna av många av dessa ämnen medan andra, till exempel PCB, fortfarande
ses i mycket höga koncentrationer utan tecken på att sjunka inom den närmsta framtiden. De
uppmätta halterna tillsammans med möjliga och observerade effekter indikerar på en trolig
påverkan av dessa miljögifter, både hos den individuella delfinen och populationen i stort. |
|---|