Stress, rädsla och aggression hos hund i samband med veterinärbesök
Många hundar associerar ett besök hos veterinären med obehag och upplever situationen som stressfylld. Stresspåslaget som fås hos hunden kan utvecklas till såväl rädsla som aggressivitet och kan riktas mot både djurägare och personal på kliniken vilket leder till en ökad skaderisk för alla inblan...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | First cycle, G2E |
| Language: | Swedish Swedish |
| Published: |
2016
|
| Subjects: | |
| Online Access: | https://stud.epsilon.slu.se/9116/ |
| Summary: | Många hundar associerar ett besök hos veterinären med obehag och upplever situationen som
stressfylld. Stresspåslaget som fås hos hunden kan utvecklas till såväl rädsla som aggressivitet
och kan riktas mot både djurägare och personal på kliniken vilket leder till en ökad skaderisk
för alla inblandade. Stress och dess konsekvenser innebär också en minskad välfärd för hunden
och försvårar genomförandet av en undersökning eller behandling.
Hundar är individer och hanterar stress på olika sätt, vilket betyder att det finns en individuell
variation i deras fysiologiska och beteendemässiga svar på stresstimuli. Betydelsen av att läsa
av den enskilda hundens kroppsspråk och beteende är avgörande för att kunna anpassa
bemötande och hantering av patienten så att olyckor eller allt för stor negativ inverkan på
hundens psykiska välmående kan undvikas. Djurvårdspersonal bör därför känna till vilka
tecken de ska titta efter, men även djurägarens observationer kan vara betydelsefulla hos de
hundar som inte uppvisar de typiska tecknen på stress. I en stressbedömning kan även
fysiologiska parametrar vara användbara, som t.ex. salivkortisolnivå och hjärtfrekvens.
Bedömningsparametrarna bör vara icke-invasiva för att påverka mätresultatet så lite som
möjligt.
Studier visar att yngre hundar ofta är mindre rädda än äldre och att äldre hundar dessutom har
en ökad tendens att bita i samband med att de blir undersökta på en klinik. Förebyggande
åtgärder som att associera veterinärbesöken med något positivt kan därför vara viktigt för yngre
hundar som ännu inte har några negativa erfarenheter av klinikmiljön eller hunnit betinga den
med obehag. Att arbeta stressreducerande med redan rädda och stressade hundar är svårare. Då
det saknas tillräcklig forskning gjord på stressreducerande åtgärder i kliniksammanhang finns
heller ingen vetenskaplig grund för veterinärer och djursjukskötare att stå på.
Den information som finns kring hur man bemöter en hund, säkra sätt att hantera den på och
andra stressreducerande åtgärder grundar sig i många fall på populärvetenskaplig litteratur.
Därför omfattar den här litteraturstudien även flera metoder utan vetenskaplig grund. Exempel
på sådana metoder är att använda sig av ett icke-hotfullt kroppsspråk vid bemötande, få hunden
att fokusera på mat eller leksak och speciella hanteringstekniker. Dessa skulle dock behöva
utvärderas och jämföras genom vetenskapliga studier innan de kan användas som
evidensbaserade rekommendationer för kliniker och djurvårdspersonal som vill arbeta för att
förebygga och minska stress hos sina hundpatienter. |
|---|