Felin hemotropisk mykoplasmos
Felin hemotropisk mykoplasmos är en bakteriell sjukdom vilken kan orsakas av tre olika felina hemotropiska mykoplasmer: Mycoplasma haemofelis, Candidatus Mycoplasma haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa etiologin, patogenesen och preval...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9089/ |
| Sumario: | Felin hemotropisk mykoplasmos är en bakteriell sjukdom vilken kan orsakas av tre olika felina
hemotropiska mykoplasmer: Mycoplasma haemofelis, Candidatus Mycoplasma
haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis.
Syftet med denna litteraturstudie är att belysa etiologin, patogenesen och prevalensen för felin
hemotropisk mykoplasmos. I studien kommer även sjukdomens kliniska symptom att
beskrivas, liksom olika diagnostiska metoder samt hur sjukdomen behandlas.
De hemotropiska mykoplasmerna tillhör släktet Mycoplasma vilket innehåller ca 125 olika arter
och har nyligen överförts till fylumet Tenericutes. Släktet Mycoplasma innehåller mycket
speciella bakterier då de är de minsta levande prokaryota cellerna som förökar sig via binär
fission och saknar även cellvägg. Istället för cellvägg omges bakterierna av ett cellmembran
som består utav lipider och proteiner. Avsaknaden av cellvägg gör bakterierna resistenta mot
betalaktamantibiotika och gör även att de är flexibla och kan ta sig igenom små porer. De
hemotropiska mykoplasmerna har fått namnet ”hemoplasmer” som trivialnamn och det
specifika med dessa bakterier är att de parasiterar på ytan av erytrocyter. Vid infästning till
erytrocyterna sker både en destruktion av erytrocyternas membran samtidigt som antikroppar
riktade mot bakterierna bildas. Vid infektion ses framförallt en extravaskulär och regenerativ
hemolys vilket resulterar i en förändrad blodbild med minskad hematokrit och i vissa fall
retikulocytos, anisocytos, makrocytos och polychromasi.
Kliniska symptom som uppstår kan vara allt ifrån mild till mycket allvarlig hemolytisk anemi
vilket beror på vilken av de tre hemoplasmerna som infekterar. Mycoplasma heamofelis är mest
patogen och kan ge upphov till anemi i fullt friska och immunokompetenta djur, medan
Candidatus Mycoplasma haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis oftast ger
allvarligare symptom först vid saminfektion. Autoantikroppsbildning mot förändrade
erytrocyter kan komplicera det kliniska förloppet.
För att upptäcka bakterierna i blodet använde man sig förr utav cytologi men på senare år har
mer tillförlitliga PCR-metoder utvecklats. Diagnosticering med hjälp utav PCR har möjliggjort
artbestämning och även kvantifiering av antalet bakterier, dock ses fluktuationer i
bakterierförekomsten hos de infekterade katterna vilket leder till svårigheter vid
diagnosticering.
Sjukdomen har setts förekomma i större utsträckning hos hanar och hos yngre och äldre katter.
Det har även framkommit att spridning av bakterier kan ske via blod och via artropoder.
Symptomen som uppstår hos katterna vid insjuknande kan vara mycket allvarliga och för att
reducera organismförekomst och lindra kliniska symptom används antibiotika så som
fluorokinoloner och tetracykliner. Utöver antibiotika används även kortikosteroider, som
behandling mot sekundär autoimmun reaktion, samt understödjande behandling hos svårt sjuka
djur i form av vätsketerapi och blodtransfusion. |
|---|