Flexordeformiteter hos häst
Hästar är stora och kraftfulla djur, vars senor utsätts för enorma krafter och påfrestningar, vilket innebär att de måste vara friska och väl utvecklade för att upprätthålla sin funktion. Böjsenorna är oerhört viktiga strukturer som har till uppgift att underlätta och medverka i hästens rörelser. Fl...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9080/ |
| Sumario: | Hästar är stora och kraftfulla djur, vars senor utsätts för enorma krafter och påfrestningar, vilket innebär att de måste vara friska och väl utvecklade för att upprätthålla sin funktion. Böjsenorna är oerhört viktiga strukturer som har till uppgift att underlätta och medverka i hästens rörelser. Flexordeformiteter (FD), även kallade böjsendeformiteter hos häst har funnits länge och dess behandling har dokumenterats sedan 400-talet. FD är en utav många tillväxtrubbningar som går under benämningen Developmental Orthopaedic Diseases (DOD). Enligt en studie år 1972 var förekomsten av utvecklingsavvikelser 3-4 % av alla föl som föddes, vilket på senare år har ökat och är idag mellan 11-20 %.
Denna litteraturstudie undersöker vilka flexordeformiteter som förekommer och i vilken utsträckning. Studien belyser även skillnaden mellan olika raser.
FD är missbildningar som drabbar bindväv och sker i sagittalplanet. Med FD avses i litteraturen i huvudsak kontrakturer/hyperflexioner, vilka framförallt drabbar de distala lederna i frambenet och förekommer mer sällan i andra leder. Även hyperextensioner är en undergrupp av flexordeformiteter som nämns. Deformiteterna kan vara antingen medfödda eller förvärvade. Prevalensen hos de medfödda är 20-40 %, jämfört med de förvärvade som är betydligt vanligare med en prevalens på >60 %. Procentsatserna visar hur vanliga de medfödda och förvärvade deformiteterna är inom begreppet utvecklingsrubbningar. De speglar alltså förekomsten hos de 11-20 % som drabbas av utvecklingsavvikelser.
De faktiska orsakerna till varför flexordeformiteter uppstår är okända, dock diskuteras olika orsaker som genetik, fellägen i livmodern och snabb tillväxt. Att påvisa etiologin bakom deformiteterna skulle bidra till en möjlighet att motverka dessa profylaktiskt och minska lidandet hos de drabbade fölen och moderdjuren.
Förekomsten av DOD finns rapporterat hos de flesta hästraser, men ponnyer och vilda hästar förefaller vara drabbade mer sällan. Flertalet studier visade att engelskt fullblod är den ras som har lägst förekomst av FD. Det engelska fullblodet har dock en högre tillväxthastighet än andra raser, vilket gav slutsatsen att prevalensen inom denna ras sannolikt inte är kopplat till tillväxt utan att det snarare beror på andra genetiska faktorer, alternativt träning vid tidig ålder. Många studier styrker att en hage anpassad för åldern i kombination med noggrant övervakad nutrition samt fysisk träning på en adekvat nivå dagligen, motverkar uppkomsten av utvecklingsrubbningar hos den unga hästen.
Tack vare att självläkning, konservativ behandling och dagens kirurgiska tekniker fungerar i allra högsta grad, anser jag att FD sannolikt inte betraktas som särskilt allvarliga, varför det inte bedrivs någon forskning gällande etiologin och patogenesen. Ytterligare studier bör utföras gällande etiologin, eftersom om denna klarlades är det möjligt att man skulle finna samband mellan andra åkommor inom DOD-komplexet, och i vissa fall fastställa etiologier även där. En känd etiologi skulle potentiellt innebära en möjlighet till förebyggande åtgärder, vilket förhoppningsvis skulle resultera i en minskad förekomst av deformiteter. |
|---|