Nutrition av sällskapspapegojor

Över hundra olika arter av papegojfåglar hålls som sällskapsdjur. Eftersom det fortfarande finns för få studier av dieten i det vilda för dessa fåglar, är malnutrition ett kliniskt relevant ämne inom veterinärmedicinen. Denna studie ämnar ge en översikt över observerade dieter i det vilda för några...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal: Johnsson, Frida
Formato: First cycle, G2E
Lenguaje:sueco
sueco
Publicado: 2016
Materias:
Acceso en línea:https://stud.epsilon.slu.se/9074/
_version_ 1855571457237581824
author Johnsson, Frida
author_browse Johnsson, Frida
author_facet Johnsson, Frida
author_sort Johnsson, Frida
collection Epsilon Archive for Student Projects
description Över hundra olika arter av papegojfåglar hålls som sällskapsdjur. Eftersom det fortfarande finns för få studier av dieten i det vilda för dessa fåglar, är malnutrition ett kliniskt relevant ämne inom veterinärmedicinen. Denna studie ämnar ge en översikt över observerade dieter i det vilda för några vanliga papegojfåglar, vad papegojfåglar får att äta när de hålls som sällskapsdjur samt vilka sjukdomstillstånd som en brist och ett överskott av viktiga näringsämnen kan ge upphov till. Dessutom redovisas för en del åtgärder för att förebygga dessa nutritionella sjukdomar. De studier som finns gjorda på undulater, nymfkakaduor och dvärgpapegojor har visat att dessa i det vilda äter en diet bestående av i stort sett endast frön. Studier på aror har visat att de lever på en diet bestående av fröer, frukt, blommor, insekter, träbark och lera. Observationer har visat att ferala amazoner äter fröer, frukt, blommor, knoppar, bark, löv och skott. Dessutom består deras diet till viss del av omogna, bittra eller giftiga växtdelar. I fångenskap är det dock vanligt att dessa fåglar får leva på endast fröblandningar på grund av okunskap om fågelns diet i det vilda från ägarens sida. Detta kan ge upphov till en brist på bland annat vitamin A, vitamin D3, kalcium och fosfor, och leda till att fåglarna får i sig för stor mängd fett. Flertalet olika pellets för sällskapsfåglar finns idag på marknaden. De innehåller bland annat olika fröer, frukter, vegetabiliska oljor samt flertalet vitaminer. Olika bristsjukdomar som syns på klinik är hypokalcemi som kan leda till bland annat osteomalaci och värpnöd, hypovitaminos A som kan ge metaplasier i respiratoriska epitelet, hypovitaminos D3 som leder till hypokalcemi, och hypovitaminos E som kan leda till encefalomalacier hos unga fåglar. Bland överskottssjukdomar kan en alltför hög fetthalt i dieten leda till fetma och ateroskleros. Ateroskleros har visat sig vara vanligare förekommande hos nymfkakaduor, grå jakos och amazonpapegojor, och dessutom hos honfåglar samt äldre fåglar. Dieter som består av till hög andel pellets har visat sig innehålla mer vitamin A och vitamin D3 än dieter med mycket färsk föda eller mycket frö, och dessutom mindre fett. Dieter med mycket pellets uppfyller även kalcium-fosfor-kvoten. UV-B-ljus, antingen från direkt solljus eller från särskilda fågellampor, har visat sig ha en positiv inverkan på kalciummetabolismen.
format First cycle, G2E
id RepoSLU9074
institution Swedish University of Agricultural Sciences
language Swedish
swe
publishDate 2016
publishDateSort 2016
record_format eprints
spelling RepoSLU90742016-05-24T12:53:28Z https://stud.epsilon.slu.se/9074/ Nutrition av sällskapspapegojor Johnsson, Frida Animal husbandry Animal feeding Animal diseases Över hundra olika arter av papegojfåglar hålls som sällskapsdjur. Eftersom det fortfarande finns för få studier av dieten i det vilda för dessa fåglar, är malnutrition ett kliniskt relevant ämne inom veterinärmedicinen. Denna studie ämnar ge en översikt över observerade dieter i det vilda för några vanliga papegojfåglar, vad papegojfåglar får att äta när de hålls som sällskapsdjur samt vilka sjukdomstillstånd som en brist och ett överskott av viktiga näringsämnen kan ge upphov till. Dessutom redovisas för en del åtgärder för att förebygga dessa nutritionella sjukdomar. De studier som finns gjorda på undulater, nymfkakaduor och dvärgpapegojor har visat att dessa i det vilda äter en diet bestående av i stort sett endast frön. Studier på aror har visat att de lever på en diet bestående av fröer, frukt, blommor, insekter, träbark och lera. Observationer har visat att ferala amazoner äter fröer, frukt, blommor, knoppar, bark, löv och skott. Dessutom består deras diet till viss del av omogna, bittra eller giftiga växtdelar. I fångenskap är det dock vanligt att dessa fåglar får leva på endast fröblandningar på grund av okunskap om fågelns diet i det vilda från ägarens sida. Detta kan ge upphov till en brist på bland annat vitamin A, vitamin D3, kalcium och fosfor, och leda till att fåglarna får i sig för stor mängd fett. Flertalet olika pellets för sällskapsfåglar finns idag på marknaden. De innehåller bland annat olika fröer, frukter, vegetabiliska oljor samt flertalet vitaminer. Olika bristsjukdomar som syns på klinik är hypokalcemi som kan leda till bland annat osteomalaci och värpnöd, hypovitaminos A som kan ge metaplasier i respiratoriska epitelet, hypovitaminos D3 som leder till hypokalcemi, och hypovitaminos E som kan leda till encefalomalacier hos unga fåglar. Bland överskottssjukdomar kan en alltför hög fetthalt i dieten leda till fetma och ateroskleros. Ateroskleros har visat sig vara vanligare förekommande hos nymfkakaduor, grå jakos och amazonpapegojor, och dessutom hos honfåglar samt äldre fåglar. Dieter som består av till hög andel pellets har visat sig innehålla mer vitamin A och vitamin D3 än dieter med mycket färsk föda eller mycket frö, och dessutom mindre fett. Dieter med mycket pellets uppfyller även kalcium-fosfor-kvoten. UV-B-ljus, antingen från direkt solljus eller från särskilda fågellampor, har visat sig ha en positiv inverkan på kalciummetabolismen. Over a hundred different species of parrots are kept as pets. Because of a lack of studies of the diets of these species in the wild, malnutrition of parrots is a subject of veterinary clinical relevance. The aim of this literature study is to give a survey of observed diets in the wild for a few common pet parrots, of diets they are given when kept as companion animals, and of diseases originating from a deficiency or excess of important nutrients. Lastly, a number of precautions for avoiding nutritional diseases are presented. Studies made on budgerigars, cockatiels and lovebirds have shown that their diets in the wild consist almost entirely of seeds. Studies made on macaws have shown them eating seeds, fruit, flowers, insects, bark and clay. Feral amazon parrots have been observed living on seeds, fruit, flowers, buds, bark, leaves and shoots. In addition, their diet includes unripe, bitter and toxic vegetation. In captivity these birds commonly eat diets consisting of seed mixtures, due to a lack of knowledge of the birds’ native diet from the owner. This can result in a deficiency in vitamin A, vitamin D3, calcium and phosphorus, and an excess of fat. A number of formulated foods – pellets – exist on the market today. These contain, amongst other things, different seeds, fruits, vegetable oils and a number of vitamins. Nutritional diseases that show up in practice are hypocalcemia, which can lead to osteomalacia and egg binding, hypovitaminosis A which can lead to metaplasia in the respiratory epithelia, hypovitaminosis D which can lead to hypocalcemia, and hypovitaminosis E which can result in encephalomalacia in young chicks. An excess of fat can result in obesity and atherosclerosis. Atherosclerosis have been shown to have a higher prevalence amongst cockatiels, African greys and amazon parrots, as well as female birds and birds of a higher age. Diets containing a high percentage of pellets have been shown to contain more vitamin A and D3 than diets with a high percentage of produce or seeds, as well as a lower measure of fat. Diets with more pellets also reach the known required calcium-phosphor-ratio. Furthermore, UV-B light from either direct sunlight or special bird lamps has been shown to positively influence the metabolism of calcium. 2016-05-19 First cycle, G2E NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/9074/1/johnsson_f_160524.pdf Johnsson, Frida, 2016. Nutrition av sällskapspapegojor. First cycle, G2E. Uppsala: (VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-713.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-5385 swe
spellingShingle Animal husbandry
Animal feeding
Animal diseases
Johnsson, Frida
Nutrition av sällskapspapegojor
title Nutrition av sällskapspapegojor
title_full Nutrition av sällskapspapegojor
title_fullStr Nutrition av sällskapspapegojor
title_full_unstemmed Nutrition av sällskapspapegojor
title_short Nutrition av sällskapspapegojor
title_sort nutrition av sällskapspapegojor
topic Animal husbandry
Animal feeding
Animal diseases
url https://stud.epsilon.slu.se/9074/
https://stud.epsilon.slu.se/9074/