Intraartikulär behandling med hyaluronan vid osteoartrit hos häst
Osteoartrit är en vanligt förekommande degenerativ ledsjukdom hos häst som kan behandlas på flera olika sätt. Det är viktigt att de behandlingsmetoder som används är väl fungerande och baseras på god vetenskaplig praxis. Intraartikulär injektion med hyaluronan är en vedertagen behandlingsmetod vi...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2016
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/9056/ |
| Sumario: | Osteoartrit är en vanligt förekommande degenerativ ledsjukdom hos häst som kan behandlas
på flera olika sätt. Det är viktigt att de behandlingsmetoder som används är väl fungerande och
baseras på god vetenskaplig praxis. Intraartikulär injektion med hyaluronan är en vedertagen
behandlingsmetod vid osteoartrit som har använts i cirka 40 år inom både human- och
veterinärmedicin. Många studier av hyaluronans effekt indikerar att behandlingen har
broskskyddande effekt in vitro, samt ger ökad rörlighet och smärtreduktion in vivo. Sambandet
mellan in vitro-effekter och kliniska effekter in vivo efter intraartikulär behandling är inte helt
klarlagd. Författare till flera kritiska översiktsartiklar anser att den kliniska nyttan av
behandlingen är överskattad. De studier som fått kritik saknar ofta kontrollgrupper, har
alternativ medicinering som jämförelse, eller brister med avseende på den histopatologiska
utvärderingen etc.
Den här litteraturstudien syftar till att beskriva vad som finns utrett om hyaluronans
verkningsmekanism och kliniska effekt kopplade till ett resonemang kring fördelarna med
intraartikulär behandling. Dessutom syftar studien till att belysa brister i försöksdesign och
analys. En intressant fråga är vad som ligger till grund för den spridda användningen av
hyaluronan. Kan det vara tradition snarare än vetenskapliga fakta?
Även om verkningsmekanismen inte är helt utredd, indikerar flera studier och klinisk erfarenhet
på en god effekt. In vitro-studier indikerar att behandling med hyaluronan har både
farmakologisk och mekanisk verkan. Genom inbindning till CD44-receptorer sker en minskad
produktion av IL-1ß, som i sin tur leder till en ökad produktion av GAG, minskad apoptos och
ökad proliferation av kondrocyter samt minskade nivåer av matrixnedbrytande enzymer och
fria syreradikaler. Den mekaniska effekten kommer av en minskad friktion tack vare ökad
viskositet på ledvätskan. I kliniska studier på både häst och människa har behandlingen medfört
reducerad smärta och ökad rörlighet. Studierna har en del brister i form av exempelvis avsaknad
av kontrollgrupp, frånvaro av radiologiska/histopatologiska undersökningar samt att
patienterna haft tillgång till andra läkemedel samtidigt, vilket gör det svårare att utvärdera
behandlingens effektivitet samt försvårar kopplingen mellan in vivo och in vitro. På grund av
detta är det motiverat med bättre designade studier för att ta reda på vilka verkningsmekanismer
som ger klinisk effekt, samt hur stor den kliniska effekten är. |
|---|