Social integration i staden
Detta kandidatarbete beskriver hur samtida stadsbyggnadsdiskussion behandlar den ökade socioekonomiska segregationen i samhället. Avstamp görs i nyurbanismen och hur dess ideal avser skapa social integration. Syftet är att undersöka hur samtida stadsbyggnadsideal bemöter segregerande samhällsföre...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2015
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/8430/ |
| Sumario: | Detta kandidatarbete beskriver hur samtida stadsbyggnadsdiskussion behandlar den
ökade socioekonomiska segregationen i samhället. Avstamp görs i nyurbanismen och
hur dess ideal avser skapa social integration. Syftet är att undersöka hur samtida
stadsbyggnadsideal bemöter segregerande samhällsföreteelser och målet är således att
förstå hur och om det är möjligt att bygga nya, socialt integrerade stadsdelar.
Frågeställningarna är: Hur har modernismen påverkat samtida stadsbyggnadsideal
internationellt och i Sverige? Vilka lösningar presenterar nyurbanismen för att skapa
socialt integrerade städer? Hur kan stadsplanering och fysisk gestaltning främja social
integration och mångfald i staden? Är det möjligt att bygga socialt integrerade
stadsdelar?
Arbetet är en kritiskt granskande litteraturstudie där den hermeneutiska metodiken
tillämpas för att förstå vilka bakomliggande historiska influenser som resulterat i vår
samtida stadsbyggnadsdiskussion.
Slutsatserna visar att nyurbanismen har växt fram som en reaktion mot
modernismens funktionsseparerande och anonyma struktur. Med hjälp av fysisk
gestaltning strävar idealet mot att ta den traditionella medeltidsstaden i anspråk. Detta
tankesätt präglar också arbetet inom svenska myndigheter, kommuner och
länsstyrelser. Dock har idealet snarare visat sig resultera i segregerande stadsdelar på
grund av att den riktar sig till en homogen befolkning.
Stor del av kritiken som riktas mot modernismen handlar om dess fysiska aspekter.
Men även om det estetiska uttrycket är viktigt så är det inte arkitekturen som förenar
en stad och skapar rörelse, utan vilka människor som vandrar gatorna. Dock påverkar
utformningen rörelsen; det är viktigt att stadsdelen tillåter människorna att använda
samma offentliga rum, vilket modernismen inte alltid gör.
De flesta arkitekter och stadsplanerare är överrens om att det inte är de fysiska
aspekterna av stadsplanering som skapar social integration. Det handlar snarare om att
locka en bred målgrupp som brukar gatorna vid olika tidpunkter. Detta uppnås genom
att blanda upplåtelseformer, bostadstypologier och priser. Därför kan det också anses
orimligt att bygga helt nya, exklusiva stadsdelar då billiga bostäder skulle kräva en
subventionering. Istället är det bättre att komplettera befintlig struktur med bostäder. |
|---|