En analysmetod för att optimera skotning mot minimerad körsträcka och minimerad påverkan på mark och vatten

Teknikutvecklingen i skogsbruket har under senare år avstannat och det finns en stor förväntan på nästa ”tekniksprång”. Samtidigt är debatten om skador på mark och vatten i skogsbruket högaktuell. Denna rapport behandlar möjligheten att kunna öka effektiviteten i skogsbruket samtidigt som hänsyn...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal: Friberg, Gustav
Formato: Second cycle, A2E
Lenguaje:sueco
sueco
Publicado: 2014
Materias:
Acceso en línea:https://stud.epsilon.slu.se/6956/
Descripción
Sumario:Teknikutvecklingen i skogsbruket har under senare år avstannat och det finns en stor förväntan på nästa ”tekniksprång”. Samtidigt är debatten om skador på mark och vatten i skogsbruket högaktuell. Denna rapport behandlar möjligheten att kunna öka effektiviteten i skogsbruket samtidigt som hänsyn tas till mark och vatten. Genom att använda flygburen laserskanning (LiDAR) och digitala terrängmodeller (DTM) har analyser över vattenflöden kombinerats med optimeringar av skotarens körvägar. Kombinationen ger möjlighet att planera ett optimalt skotningsarbete för en slutavverkning utefter vart på trakten vatten potentiellt kan finnas och även vart på trakten virkesvolymen finns. Förebyggande åtgärder mot körskador på mark och vatten kan på så sätt också planeras i förväg. Denna studie är en fallstudie av två slutavverkningstrakter på vilka det gjordes fyra scenarier för hur skotningen skulle utföras. Tre av scenarierna optimerades avseende att minimera nyckeltalen körsträcka, medelskotningsavstånd, tidsåtgång och kostnad medan ett scenario fick representera den riktiga skotningen där samma nyckeltal hämtades från verkligheten. Skillnaden mellan de optimerade scenarierna utgjordes främst av olika placeringar av avlägg, körvägar och överfarter över vatten. Jämförelser mellan dessa och det scenario som representerade det verkliga utförandet kunde sedan göras. I medeltal kortades körsträckan för de optimerade alternativen på första trakten med 22,4 procent och den andra trakten med 18,8 procent, jämfört med det verkliga skotningsförfarandet. De övriga nyckeltalen medelskotningsavstånd, tidsåtgång och kostnad håller samma relativa förbättring. Dessa uppskattades nämligen med körsträckan som en grundparameter. Vidare utveckling bör vara att utveckla en optimering som utöver körsträckan även ger tidsåtgångar och kostnader för en skotares arbete. Kan detta erhållas blir beräkningar och realistiska jämförelser mellan skotningsalternativ möjliga att utföra. Först då kan en optimering av en skotares arbete börja göras i sin rätta bemärkelse. Idag kan optimeringen ge lämpliga placeringar av huvudvägar för skotaren vilket visserligen kanske kan kallas för en optimering även om lösningen inte utgör optimum.