Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur
Hudinfektioner är ett mycket vanligt problem hos reptiler som hålls i fångenskap. 29 % till 64 % av alla dermatologiska problem hos reptiler är orsakade av felaktig skötsel. I det här arbetet sammanställs orsaker till såruppkomst och några specifika sår samt några av de sårinfektioner som kan drabba...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2014
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/6661/ |
| _version_ | 1855571049821765632 |
|---|---|
| author | Johansson, Erika |
| author_browse | Johansson, Erika |
| author_facet | Johansson, Erika |
| author_sort | Johansson, Erika |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Hudinfektioner är ett mycket vanligt problem hos reptiler som hålls i fångenskap. 29 % till 64 % av alla dermatologiska problem hos reptiler är orsakade av felaktig skötsel. I det här arbetet sammanställs orsaker till såruppkomst och några specifika sår samt några av de sårinfektioner som kan drabba reptiler. Reptilens hud beskrivs med fokus på vad som skiljer sig från däggdjurshud, även ömsning berörs. Några av infektionernas förekomst i Sverige kommenteras.
Sår kan uppkomma t.ex. genom att djuret hålls i felaktig luftfuktighet, temperatur eller i ett för litet terrarium. Sårinfektioner kan leda till sepsis och dermatit kan vara ett symptom på systemisk sjukdom. Sår som bildas kan bli infekterade och ge upphov till olika typer av lesioner. Traditionellt kallas infektioner i reptilers hud för rötor. På senare tid har olika typer av dermatiter definerats och indelningen VUND; vesikulär, ulcerativ och nekrotisk dermatit, är ett sätt att kategorisera såren som uppstår.
Abscesser hos reptiler skiljer sig från de abscesser som däggdjur bildar. Hos reptiler måste abscesser avlägsnas kirurgiskt då de innehåller ett hårt pus som inte kan dräneras. Sårinfektioner som jag tar upp i det här arbetet är orsakade av bakterier, svampar eller virus. Blandinfektioner är dock vanliga. Infektioner orsakade av bakterier är vanligast hos reptiler. Oftast är det opportunister från djurets hud eller från dess miljö som infekterar ett redan bildat sår. Det finns dock mikroorganismer som är bevisat patogena enligt Kochs postulat. En av dessa är svampen Chrysosporium anamorph of Nannizziopsis vriesii som är en primär patogen och orsakar sjukdomen ”Yellow fungus disease”.
Reptilhud läker långsammare än däggdjurshud. Epidermis och dermis har sammansmält hos reptiler och bildar hårda fjäll. Dermis är tunnare och mindre vaskulariserat hos reptiler. I reptilers dermis kan speciella pigmentceller finnas i olika koncentrationer, dessa kallas kromatoforer och gör det möjligt för reptilen att ändra färg på sin hud. Osteoderm är benlika strukturer i dermis som hos sköldpaddor har smält samman med skelettdelar och bildat skalet.
Reptilers hud förnyas inte kontinuerligt som hos däggdjur utan ömsas cykliskt. Ömsningsprocessen kallas ecdysis. När reptiler ömsar blir deras hud mer mottaglig för infektion och tar lättare upp toxiner som kan finnas i djurets omgivning. Vid dysecdysis, när ömsningen förhindras, finns det risk för att den gamla huden orsakar torrgangrän på t.ex. ödlors tår. |
| format | First cycle, G2E |
| id | RepoSLU6661 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | Swedish swe |
| publishDate | 2014 |
| publishDateSort | 2014 |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU66612014-09-16T10:08:59Z https://stud.epsilon.slu.se/6661/ Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur Johansson, Erika Animal diseases Hudinfektioner är ett mycket vanligt problem hos reptiler som hålls i fångenskap. 29 % till 64 % av alla dermatologiska problem hos reptiler är orsakade av felaktig skötsel. I det här arbetet sammanställs orsaker till såruppkomst och några specifika sår samt några av de sårinfektioner som kan drabba reptiler. Reptilens hud beskrivs med fokus på vad som skiljer sig från däggdjurshud, även ömsning berörs. Några av infektionernas förekomst i Sverige kommenteras. Sår kan uppkomma t.ex. genom att djuret hålls i felaktig luftfuktighet, temperatur eller i ett för litet terrarium. Sårinfektioner kan leda till sepsis och dermatit kan vara ett symptom på systemisk sjukdom. Sår som bildas kan bli infekterade och ge upphov till olika typer av lesioner. Traditionellt kallas infektioner i reptilers hud för rötor. På senare tid har olika typer av dermatiter definerats och indelningen VUND; vesikulär, ulcerativ och nekrotisk dermatit, är ett sätt att kategorisera såren som uppstår. Abscesser hos reptiler skiljer sig från de abscesser som däggdjur bildar. Hos reptiler måste abscesser avlägsnas kirurgiskt då de innehåller ett hårt pus som inte kan dräneras. Sårinfektioner som jag tar upp i det här arbetet är orsakade av bakterier, svampar eller virus. Blandinfektioner är dock vanliga. Infektioner orsakade av bakterier är vanligast hos reptiler. Oftast är det opportunister från djurets hud eller från dess miljö som infekterar ett redan bildat sår. Det finns dock mikroorganismer som är bevisat patogena enligt Kochs postulat. En av dessa är svampen Chrysosporium anamorph of Nannizziopsis vriesii som är en primär patogen och orsakar sjukdomen ”Yellow fungus disease”. Reptilhud läker långsammare än däggdjurshud. Epidermis och dermis har sammansmält hos reptiler och bildar hårda fjäll. Dermis är tunnare och mindre vaskulariserat hos reptiler. I reptilers dermis kan speciella pigmentceller finnas i olika koncentrationer, dessa kallas kromatoforer och gör det möjligt för reptilen att ändra färg på sin hud. Osteoderm är benlika strukturer i dermis som hos sköldpaddor har smält samman med skelettdelar och bildat skalet. Reptilers hud förnyas inte kontinuerligt som hos däggdjur utan ömsas cykliskt. Ömsningsprocessen kallas ecdysis. När reptiler ömsar blir deras hud mer mottaglig för infektion och tar lättare upp toxiner som kan finnas i djurets omgivning. Vid dysecdysis, när ömsningen förhindras, finns det risk för att den gamla huden orsakar torrgangrän på t.ex. ödlors tår. Skin infections are a common problem in pet reptiles. 29 – 64 % of all dermatological problems in reptiles are caused by underlying husbandry issues. In this article I will describe some wound infections and some specific lesions that can affect reptiles. Infectious causes as well as non-infectious causes for wounds will also be addressed. Reptile skin will be described with a focus on how it differs from mammalian skin. Some of the infections described in this article will have a comment on how common they are in Sweden. Lesions can arise in reptiles for example when they are kept in the wrong humidity, temperature or in too small terrariums. The wounds that are created can be infected by microorganisms found in the animal´s environment or from its own skin, mouth or cloaca. Skin infections in reptiles have traditionally been called a “rot”, but in recent years different forms of dermatitis have been defined. The definition VUND; vesicular, ulcerative and necrotizing dermatitis is an examples of this. Some think reptilian abscesses should be called fibriscesses or pseudotumours since they differ so much from the mammalian abscess. Reptilian abscesses have a solid center with a fibrous capsule and cannot be drained but have to be removed surgically. Bacteria, viruses and fungus can infect wounds. Mixed infections are often seen, however bacterial infections are the most common. Wound infections are often caused by opportunists but there are a few primary pathogens. Chrysosporium anamorph of Nannizziopsis vriesii is an example of a primary pathogen which has fulfilled Koch’s postulat in Veiled chameleon. Wound infections can lead to sepsis. Dermatitis can be a symptom of systemic disease. Reptile skin heals slower than mammalian skin and the ambient temperature affects the healing process. In reptilian skin, the epidermis and dermis together form the scales. The dermis is thinner and less vascularised. Osteoderms are bone-like structures that are situated in the dermis of some reptile species. In chelonians the osteoderms have fused with parts of the skeleton to form the carapace. The process when reptiles shed their skin is called ecdysis. During ecdysis the skin is more susceptible to infection and it is more sensitive to toxins that can be found in the animal´s environment. Dysecdysis, when the shedding of skin is impaired, can lead to dry gangrene of toes in lizards. 2014-09-04 First cycle, G2E NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/6661/7/johansson_e_140904.pdf Johansson, Erika, 2014. Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur. First cycle, G2E. Uppsala: (VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-713.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-3748 swe |
| spellingShingle | Animal diseases Johansson, Erika Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title | Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title_full | Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title_fullStr | Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title_full_unstemmed | Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title_short | Orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| title_sort | orsaker till samt exempel på sårinfektioner hos reptiler som hålls som sällskapsdjur |
| topic | Animal diseases |
| url | https://stud.epsilon.slu.se/6661/ https://stud.epsilon.slu.se/6661/ |